Den långa färden

Igår gjorde jag något riktigt dumdristigt men också skönt. Jag vandrade över 3 mil längs Tavelsjöleden tillsammans med mina vänner Thomas, Helena och Peter.

Att vandra i terräng är ganska tungt och det tar lång tid. Vi gick från Tavelsjö till regementet i Umeå, började 8.45 och var färdig runt 18. Med min kraftiga övervikt på 60-70 kilo så var detta en rejäl utmaning. Till ungefär 2,5 mil gick det bra men sen blev jag ordentligt trött. Och då börjar kroppen få slut på bränsle. Till en början så hjälper vatten för att "smörja" systemet men när energin tar slut så finns inte mycket att ta av.

Nåväl jag kom dock fram men var väldigt trött. När jag vägde mig hemma så visade det sig att jag gått ned ungefär 4 kilo i tappad vätska mm så det tog väldigt bra på kroppen. Stolt över mig själv att jag klarade detta, oerhört bra gjort!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Knastret under däcket

Cyklar till stadshuset. Det är inte så mycket folk ute i kylan. Det knastrar under pilens däck, vägen är täckt av spårig is och grus. Det blir lite vingligt och går inte snabbt men jag tar mig fram.

När jag kommer fram är jag lite varm och svettig. Jag gillar att sätta mig framför datorn på kontoret med något tillplattad och svettig frisyr efter cykelhjälmen. Det ger mig en koppling till den viktminskning jag försöker mig på. Motion gör mig mer resistent mot överätande, samtidigt får man inte pressa sig för hårt. Därför är cykel så perfekt.

Idag blir det lite senare en timmes promenad med min arbetskamrat Katrin.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Pilen är tillbaka

Pilen är tillbaka. Efter att ha stått stilla en längre tid utan sadel så är den nu reparerad. Jag kommer att sluta åka buss och bara transportera mig fram och tillbaka på Pilen.

Den nya sadeln är svart precis som originalsadeln. Men till och med lite svartare, den har inte de där fjädrarna och nitarna i metall utan allt är svart. När bakdäcket byttes mot en dubbelbottnad fälg så blev det lite mer skinande metall där(jämför med framdäcket som är original) men nu kompenseras det upp av en helsvart sadel.

The black knight is back.

 

Måndag dag 2

Idag är det måndag. Dag 2 av 365 på viktminskningen och dietdag. Max 600 kalorier är vad som gäller för hela dagen.

Det är en lång resa som jag ska göra när man tänker ett år för viktminskning. Men omöjligt är det inte. Men ingen stress utan bara lugn och ro. Är vad som gäller.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Bra start

Idag var första dagen på den nya satsningen. Det gick bra. Har ätit normalt och undvikit att sväva ut i massa god mat som är min stora last. Målet är som sagt att till slutet av 2015 väga 60 kilo mindre. Det är mycket, i våras gick jag ned -20 kilo på två månader innan jag föll tillbaka i gamla vanor.

En sak jag lärde mig då var att inte stressa. Inte stressa på nåt sätt överhuvudtaget, även om det känns som krafterna är stora i stunden. Jag är ju otålig som person och det blir så lätt att man stressar fram resultat. Men det visar ju sig gång på gång hur svårt det är att hålla i detta med vikten. Det är ju ett livslångt maraton som ska räcka hela livet och inte bara till nästa vägning. Det verkar som det gäller att få in nån slags rytm istället där det inte känns som en uppoffring utan bara vardag.

Nu under januari och februari har jag enligt planen inga krav på mig själv med motion. Ska i och för sig reparera cykeln(less på bussen som tar längre tid) så där får jag ju vardagsmotion. Men all träning i övrigt på gym och längre promenader är bara bonus. Allt fokus är annars på att äta normalt och köra fastedagar måndagar och torsdagar.

Från mars kickar mer regelbundna promenader in. Därefter tänker jag mig en successiv ökning av promenader till så småningom träning på gym nån enstaka gång i veckan. I slutet av december 2015 vore det ju en dröm att nå en vardag med regelbunden träning. Men för nu så är det ett litet steg i taget som gäller.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Håller inte

Vet inte hur många gånger jag nu försökt starta eller göra omstart. Den här bloggen har funnits i tre och ett halvt år och jag kommer tillbaka till den gång på gång med nya försök.

Är det så att man verkligen inte vill tappa vikt egentligen? Nä det stämmer ju inte.

Är det så att det inte går att göra på egen hand? Ja börjar bli tveksam. Ta i våras 2014, tappade nästan 20 kilo på ett par månader men sedan går jag upp igen.

Det är helt enkelt så att jag blir trött efter ett tag. Tappar lusten. Stressen gör att man vill slarva. Att äta mat, särskild god mat, är ju en kvalité i vardagen som plockas bort men som inte fylls med något. Livet blir då ganska torftigt.

Det är därför det är så viktigt att man inte går på för hårt utan tar detta varsamt. Jag gör ett nytt försök som börjar imorgon söndag 28/12. Jag räknar med att jag behöver ett år för att tappa cirka 60 kilo. Sen siktar jag på vasaloppet i mars 2016.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Så är det

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Fucking Åmål

En favoritfilm jag delar med många är Fucking Åmål. Det är en ungdomsfilm från 90-talet av Lukas Moodyson och behandlar ämnen som identitet, vänskap och förbjuden kärlek. En föregångare när det fortfarande inte var mainstream att gå i prideparader. Och visst minns man högstadiet med sina normer när alla skulle bära levi's 501 och fleecetröja, lyssna på grunge. Det handlar om vilket samhälle vill vi vara. Visst har alla en plats.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äventyrsparksträning

Hade en bra gårdag motionsmässigt. Först en sväng på två timmar till äventyrsparken på Ersboda med syster och hennes två-åriga dotter Elsa. Jag tycker fortfarande det är roligt med lekparker så det blev en hel del klängande och klättrande. Bra träning faktiskt, svetten lackade och fick lite träningsvärk.

På kvällen blev det en lång promenad kring Nydala.

Sammantaget en bra dag med vardagsmotion. Tyvärr återigen bakslag på matintaget. Det är tröttsamt.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lär av Tyskland

Fotbolls-VM är över. Tyskland värdiga världsmästare. Stommen i laget kommer från det Bayern Munchen som dominerat i europeisk fotboll de senaste åren.

Visst är det ett fantastiskt lag vi fått se. Men man kan konstatera att den fotboll vi fick se var inte banbrytande. Det var inte ett oslagbart tyskt lag på något vis. Man kunde tidigt i turneringen mot exempelvis Ghana se att tyskland hade problem med snabbheten i backlinjen när man ställdes inför kontringar. Det fortsatte mot Algeriet som var nära att komma igenom. Mot Frankrike var det låst och mot ett huvudlöst attackerande Brasilien kunde man själva krympa yor och kontra sönder de gröngula. Men mot Argentina syntes den svagheten igen och motståndaren var nära att komma igenom vid flera tillfällen.

Den främsta fotbollen världen skådat har inte detta tyska landslag stått för. Det bästa världen skådat är den fotboll som Barcelona och spanska landslaget stod för mellan 2008-2012. Det tog världsfotbollen till en helt annan dimension, där du håller bollen 70% av matchtiden och med teknik och snabba fötter rullar bollen runt, runt. Tika taka. Med spelare som Inesta, Messi, Xavi, Busquets och de andra på mittfält och anfall är det framtiden och fortfarande ett oslagbart sätt att spela fotboll, stoppad endast av åldern på Xavi och de andra.

Det finns dock ett undantag från att Barcelona/Spanien är bäst genom tiderna. Manuel Neuer, den tyska målvakten skulle dock platsa i det Barcelonalaget. Neuer har i sin tur tagit målvaktsspel till en helt annan dimension. Det är fantastiskt att se en målvakt som är mer bollssäker än den backlinje han har framför sig och som rör sig som en utespelare för att vara spelbar i sidled. Neuer kan slå passningar med precision, han är världens bästa målvakt just nu och demonstrerar framtidens målvaktsspel.

Vad gjorde att Tyskland vann turneringen? ja man var ett kollektiv av storstjärnor som spelar som en enhet. Det är ett oerhört organiserat lag. Man ligger rätt i sitt försvarsspel över banan och överbelastar innermittfältet och får kontroll över spelet. Jämför det med exempelvis Holland där Sneijder och De Jong hade en fruktansvärt otacksam uppgift på innermittfältet vilket gjorde att Holland ofta blev stillastående i de sista matcherna. Holland hade kvaliten att bli världsmästare men van Gaals sätt att spela sänkte de chanserna.

Tyskland är ett landslag med speed, teknik men även fysisk styrka. Tysklands sätt att få fram spelare garanterar att man kan spela mot alla typer av motstånd. Man kan spela fysiskt, man kan spela på kontring, klarar att hålla i bollen och bygga upp anfallsspel etc. Det klarar långt ifrån alla lag.

Ser man basen av fotbollspelare i världen så har tyskland en solid organisation. Kina och USA har flest spelare i världen men Tyskland är duktiga på att organisera dem i klubblagsfotboll. Man har flest registrerade fotbollspelare i världen(6 miljoner) vilket garanterar framväxten av nya stjärnor. Där ligger Brasilien med 200 miljoner invånare långt efter. Se bara på återväxten, en klassspelare som André Schurrle får börja på bänken.

Vi kan lära oss av Tyskland. Sverige är duktiga på att samla ihop våra resurser. Vi har en hög andel registrerade spelare sett till totala antalet spelare men det är dags att svensk fotboll tar efter Tyskland i sätt att utbilda spelare. Historiskt har Sverige har tagit mycket influenser från engelsk fotboll, det har lagt grunden för mycket det vi ser idag. Frågan är dock om vi inte borde tittat mer på Tyskland istället. 

Jämför svensk statistik mot England och Tyskland. Sverige kan bra stå upp mot det engelska sättet att spela men saknar verktygen när vi möter lag som Tyskland eller mer tekniska lag. Så har det varit under väldigt lång tid och det är inga tillfälligheter. Tyskland visar den väg Sverige måste gå med mer speed och teknik.

Alternativet är att göra som Tommy Söderberg, sätta ihop ett mittfält med Håkan Mild, Turbo Svensson, Stefan Schwarz och Johan Mjällby. Det blir mycket boom boom chop chop och kan fungera väl men begränsar landslagets sätt att spela. Någon ny Xavi är inte i sikte, i synnerhet inte i Sverige. Men lär av grannen, lär av Tysklands sätt att utbilda kommande generationer.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Värmeslag och Sherlock

Det blev ingen cykling igår. Var ut tidigare på dagen med Pippi på långpromenad runt Nydalasjön. Det blev för mycket. Jag är ganska värmekänslig och i den tryckande värmen tog det på rejält. Värmeslag, hem och bälgade i mig massa vatten. Efter det var jag helt knäckt resten av dagen.

En källa till ro i sommar har varit Sherlock Holmes. Detektiven på Baker Street är min litterära kärlek och jag återkommer år efter år till historierna. Jag har läst böckerna massor av gånger. När jag var i London 2012 var jag tvungen att köpa en deerstalker hat som Holmes porträtteras i(även om det aldrig uttalas han har bär just denna hatt i böckerna).

Genomslaget för Sherlock Holmes bara fortsätter. Författaren Sir Arthur Conan Doyle förstod det där med noveller. Han skrev totalt 56 noveller och 4 längre romaner om Sherlock. En berättelse läser man lätt ut på under timman. Conan Doyles berättande är aningen torrt, fel ord, det är spännande uppbyggt men strukturerat, så det är Holmes karaktär som lyfter berättelserna. 

Jag brukar säga att Sherlock Holmes är originalet, den förste dektektiven och den bäste. Men det är egentligen inte sant något av det.

Den förste detektiven med stort genomslag var egentligen August Dupin i Edgar Allen Poes berättelser. Där skapades själva detektivgenren på 1840-talet. Dupín och Holmes har många likheter och det är uppenbart Conan Doyle var inspirerad av Poe. Men Doyle som var en man med humor drar det faktiskt till sin spets när han låter Holmes kommentera Dupin:

"Sherlock rose and lit his pipe.

No doubt you think you are complimenting me in comparing me to Dupin, he observed 'Now in my opinion, Dupin was a very inferior fellow. That trick of his of breaking in on his friends' thoughts with an apropos remark after a quarter of an hour's silence is really very showy and superficial. He had some analytical genius, no doubt; but he was by no means such a phenomenon as Poe appeared to imagine."

Sherlock Holmes, A study in scarlet

Stort garv. Sen är nog inte Sherlock i ärlighetens namn den bäste dektektiven. Den bäste är mycket troligt istället Agatha Christies litterära gigant Hercule Poirot. Om man jämför dem med varandra så är ju Poirot i en annan division. Men bara för att Christie "fuskar" i mitt tycke.

Jag läste i princip alla Agatha Christie böcker när jag var yngre och jag gillade böckerna om Miss Marple bättre. Christie tyckte detsamma och det förstår jag. Miss Marple och Hercule Poirot är lika i att de har stor kännedom om den mänskliga naturen men Poirot är ju felfri. Gör i princip aldrig misstag.

Poirot behöver aldrig besöka en brottsplats som Sherlock Holmes måste göra. Han kan bara med sina "grå små celler" och social intuition lista ut vad som hänt.  Sherlock måste alltid undersöka brottsplatsen och där ligger den stora skillnaden. Det är också det som gör Hercule Poirot historierna mindre intressant i mitt tycke och kör "foul play" mot läsaren. Sherlock Holmes böckerna är mindre avancerade och ger större chans att själv lista ut vad som hände. Även om det är svårt.

Nä men kudos till dig Sherlock. Tror vi ska fira dig med att du får lämna läsplattan och separata böcker och komma hit i ett fint inbunden samling av de samlade verken. Du förtjänar din plats i bokhyllan. Elementärt, för fan.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Bra start

Hade en bra start på veckan igår. Det blev en promenad runt Nydalasjön och senare på kvällen cykling 9 kilometer. Föga imponerande för en utomstående men skönt att vara igång igen efter den svåra svackan från slutet av maj. Sadeln på cykeln som är trasig ställer till lite problem och det påverkar rytmen på cykeln. Får mer ont i baksida lår är tänkt.

Idag fortsätter träningen. Det blir ny promenad runt Nydala och mer cykling.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Veckan startar

Ny vecka och träningen för semestern drar igång på allvar.

Jag har ännu inte gjort upp så mycket semesterplaner utan hittills har mesta tiden gått åt till trevliga långa samtal på balkongen. Ganska skönt att bara få vara och läsa Sherlock Holmes.

Idag har jag under morgonen gått runt Nydalasjön. Kändes bra. Senare ikväll blir det ett par varv runt sjön på cykel. Pilens sadel har gått sönder men jag hoppas den håller ett tag till.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Släppa taget

Ibland måste man släppa taget. Inse att vad du än gör så kommer det aldrig att bli bra.

Kärlek är en nåd som en god vän sa. Den följer inga lagar, den bara är. Att älska någon innebär inte att den andre känner likadant eller är beredd att ge dig något tillbaka.

Jag tror att du någonstans är skyldig dig själv att följa ditt hjärta och bränna dig på vägen. Men när du gjort det måste du samla ihop dig. Inse att du är viktigast i ditt liv och att inget bra kan komma av att du gör våld på dina egna känslor.

Ibland måste man släppa taget om den man älskar. Hur ont det än må göra och hur stor kärleken än är. Den berömda fågeln måste få flyga och sen återstår att se om den vänder åter.

 

 

Första dagen

Måndag morgon. Lite mulet ute. Idag är första "riktiga" semesterdagen för min del och det tänkte jag fira genom att återuppta träningen. Vågade faktiskt inte väga mig i fredags då resultatet skulle förskräckt så det blev censur á la sovjet istället här på bloggen. Men nytt försök att komam iform idag.

Har ännu inte gjort upp några semesterplaner och är hemma tillsvidare men det blir säkert lite resande. Jag har ingen "bucket list" på resmål men det kanske man borde skaffa sig. Att resa i historiens spår gillar jag och särskilt träffa människor som varit med om ett och annat. Det ger så mycket mer än att enbart knäppa kort på kyrkor etc som du ändå kan googla på. Shanghai med sin historia är något jag funderar på men jag tror också det kan bli en resa i Europa. Nurnberg, Comosjön i Italien eller kanske bergen i  Schweiz.

Helgen var strålande med trevligt sällskap i dagarna tre. Fått skratta mycket och det behövde jag. Känns också skönt att träffa fina vänner och få perspektiv på tillvaron och viktiga samtal om relationer och samvaro.

Relationer blir jag nog aldrig klok på. Lika lite som jag har tid med butiksbiträden som beter sig oförskämt lika mycket förfäras jag över vad folk gör mot varandra. Människor säger en massa de inte menar och sårar sin omgivning av bara farten. Hur orkar folk vara så svekfulla mot andra hela tiden undrar jag ofta när historier berättas. Kalla mig konservativ men visst är det väl bedrövligt hur det är? Nån måste väl fortfarande tro på kärleken och jag väljer att göra det. Tillit och kärlek utan småaktighet och falskhet. När blev det passé?

Semester!

Som en del märkt har bloggen haft uppehåll ett tag. Jag har haft en rejäl svacka och gått upp en hel del. Det är ledsamt men inte förvånande då jag vet vad triggern är. I politiken så ligger alltid mötena tätt i juni då aktiviteten avtar efter midsommar. Mycket där att hinna med i kombination med stress och lite less på att hålla upp trycket i viktkampen blev för mycket. Slarvet kommer och blir lätt en vana. Vipps så står man där igen och måste bryta ihop och komma igen.

Idag är förresten min första semesterdag. Har inte bestämt vart jag vill åka på semestern ännu men jag vet att jag kommer att träna en hel del. Det blir bloggande, så håll utkik! :-)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Veckorapport

Veckan visar att jag gått upp +0,4 kilo denna vecka. Det är precis som förra veckan väntat men mindre än jag trodde. Det som håller igen viktökningen är att jag transporterar mig väldigt mycket på cykel och det håller kilona i schack.

På ett sätt är det i bedrövelsen hoppingivande då jag nu kan säga ganska säkert att håller jag bara igen lite grann mer på all god mat jag äter så kommer jag kunna gå ned igen. Förhoppningsvis blir den här veckan bättre och jag äntligen kommer mig upp ur den här svackan.

Helt klart är att det bästa jag gjort var att skrota bilen och börja cykla istället.

You live for the fight when that's all that you've got

Har inte skrivit på ett par dagar på bloggen. Det har varit fullt upp med allt annat. Det är fortsatt usel kosthållning som gäller. Men cykeln går fram och tillbaka till stadens centrum så en hel del vardagsmotion blir det. Pippi Långstrump tog dessutom med mig på promenad häromdagen längs Bölesholmarna så helt hopplöst har det inte varit.

I måndags var jag hembjuden till ett par som ville berätta något för mig. De ville berätta sin historia om hur skyddsnäten kan slå och lämna människor i sticket.

I två och en halv timme sitter jag på deras soffa och lyssnar på deras historia. De berättar lugnt för mig om hur det är att leva på försörjningsstöd, samtidigt som depressionen slår till och man är maktlös mot samhällets krav som inte går ihop. Försäkringskassan och arbetsförmedlingen knäcker människor som vill göra sitt bästa. Det är inte vackert.

Jag sitter där och lyssnar. Det är blandade känslor. Å ena sidan en tacksamhet att två personer jag inte känner på djupet är så modiga att man vågar öppna sig så här. Det är starkt och samtidigt befriande. Jag är färdig med ytligheter  och den där urbota korkade artigheten. Det står mig upp i halsen, jag uppskattar allt mer människor som vågar säga som det är. Därför jag heller antagit utmaningen på facebook om att skriva tre positiva saker. Snarare skulle jag vara med och skriva tre saker om hur livet verkligen är. Det skulle jag vilja se folk pyssla med.

Men å andra sidan känner jag kraven på mina axlar. Jag vill göra något och jag frågar vad jag kan göra. Lyssna kommer svaret. Bara lyssna. Det svaret ger mig ingen ro. Jag vill göra något, men det är en naiv tanke då jag inte har en aning om  detta.

I slutet av samtalet vänds spelbrädet.
-Du gör så mycket bra, men du verkar inte betrakta det som det är värt någonting? Får jag frågan.

Jag avleder frågan så gott jag kan. Men när jag går hem tänker jag länge på det. Ibland är det enkla att klättra de högsta topparna och det svåra att ta hand om sig själv och sin hälsa. Det finns mycket att säga om det. Och mycket återstår att göra.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nya tag

Har mindre än en månad till semestern. I Umeå är det vanligt vårsommarväder med regn och blåst. Men lite mer än vanligt, har känts som höst ibland.

 Ligger cirka 8 kilo efter den tidsplan jag satt upp för viktminskningen. Men ingen idé att gråta över spild mjölk utan nu gäller det att komma igång och få fart på kost och motion.

Idag blir det en hel del motion för att komma igång med kroppen igen. Ska äta bra och cykla så får det bli utgångspunkt för resten av veckan. Inga skavanker att rapportera. Pilens stänkskärm har skakat lös lite grann men hjulen håller så all stations are a go.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Veckorapport

Så blev det då äntligen dags för vägning efter denna galna vecka. Vågen visar på +1,8 kilo och det är jag ändå rätt så nöjd med om man betänker hur kosthållningen har sett ut. Ett tag tänkte jag faktiskt om man skulle ta och censurera eventuella resultat men samtidigt är ju det en av anledningarna till att jag skriver. Det vill säga att få både stöttning men också skämmas lite ytterligare när det går galet.

Jag har som nämnts tidigare haft vissa problem framförallt med kosten. Även om det inte blivit särskilda cykelpass så har jag ändå cyklat fram och tillbaka ned på stan. I lördags cyklade jag hela vägen till Umedalen och tillbaka så med lite tillbakablick är det inte där det gått fel. Utan det är i total kollaps i kosthållningen med skräpmat och annat gott.

I stora drag vet jag vad triggern varit denna vecka. Sen finns det säkerligen bidragande faktorer också men jag försöker hitta en strategi för att hantera triggern och undvika dessa fallgropar.

Ok. Nu ställs räkneverket om och jag tar mig an en ny vecka. Ställningen är 0-0.

 

Totalt: -15,4 kg Kvar att gå ned: 47,8 kg

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vansinnig vecka

Det har varit en vansinnig vecka. Lyckas inte hålla i någonting och vikten ökar bara för varje dag i rekordfart. Det har blivit ett stort överätande, inga fastedagar och alldeles för lite motion.

Känns jättetrist och jag känner igen tecknen så väl. Har varit här så många gånger och det börjar alltid med att disciplinen brister. Sen kommer bakslagen i ett, händelser i vardagen ges utrymme att påverka.

Det är inte bara att kämpa emot. Det har jag gjort så många gånger och det går inte att rafsa ihop ett försvar och bara stå emot. Det kan man göra ibland men inte inte dagarna i ända. Utan nu gäller det att hitta kraften och motivationen igen. En sak jag lärt mig som var bra var att varje dag inte behöver vara en stor kamp. Små dagliga förändringar utan att man kör slut på sig ger stor effekt. Någonstans där ligger nyckeln till att lyckas igen.

Annars finns det små glädjeämnen i livet som berikar på annat sätt. Såg Glada Hudik teatern igår spela "Trollkarlen från Oz". Den sitter kvar och jag tänker på den resa delar av ensemblen  gjort från att tvingas lära sig knyta skorna i den kommunala apparaten till att uppträda för fulla hus runt om i Sverige.

Finns mycket att säga om hur man låser inne människors potential i omsorgen. Men det ska vi prata mer om en annan gång.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Blodomloppet

Hade en helt okej gårdag. Matintaget blev för stort, igen, men det blev bra med motion. Arbetslaget deltog på evenemanget blodomloppet och det var trevligt. Vi gick 5 kilometer och varvade det med lite kortare sträckor med raskare promenad. Det är sånt här jag behöver för att tappa i vikt.

 

 

Stick to your guns

Tisdagsmorgon. En fullspäckad dag väntar med fastedag och lite cykling. Pilens framskärm håller på att skaka sönder men än håller den.

Gårdagen innehöll en hel del cykling fram och tillbaka ned på stan som beräknat men återigen för stort intag av mat. Inte så att jag åt dåligt men tyvärr blev det för mycket kalorier. Det gör mig mycket irriterad.

Samtidigt får jag upprepade gånger bevis på att så länge jag äter regelbundet så verkar det som kroppen absorberar kalorierna på ett bra sätt. Det känns bra.

Nedan en låt som jag lyssnade mycket på när jag var yngre. För många som gillade Bon Jovis musik är detta en av de bästa låtarna men tyvärr är den okänd för de flesta. För mig har den en speciell mening. Sikta från hjärtat. Håll fast vid det du tror på.

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Walk the walk

Det blev en bedrövlig gårdag på många sätt. Förfärlig frossardag med lite rörelse och jag känner hur vikten ökat bara genom att känna på magen. Det är inte alls särskilt skoj och nu gäller det att komma igen. Senaste dagarna har varit under all kritik.

Jag kommer nu att köra hårt den närmsta månaden och försöka tappa så mycket som bara går innan semestern. Potentialen finns, det gäller bara att inte talk the talk men också walk the walk.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

1-2-3 ost

Tittar tillbaka på en vecka som gått fort. Det har hänt en hel del och livet är både förvånande och stimulerande. Träning och god kosthållning har väl varit sisådär men jag har vardagscyklat mycket vilket gjort att jag ändå begränsat viktökningen.

Igår cyklade jag tvärs över staden från Ålidhöjd till Umedalen. Det är bra långt men tog bara cirka 30 minuter. Ned på stan 10 minuter, vilket är snabbare än om du kör bil.  I fredags var ett annat exempel på hur snabbt det går, från Röbäcks centrum till fästet av kyrkbron på 10 minuter. Otroligt häftigt hur snabbt det går och man känner sig hälsosam.

Den roligaste händelsen på motionssidan vara annars när vi lekte lekar med personalgruppen vid planeringsdagar i Skelelfteå. Det var verkligen hur kul som helst. En variant på kurragömma och stafetter blev det och sist men inte minst även 1-2-3 ost. Vilken klassiker!

På Carlshem där jag växte upp så regerade 1-2-3 ost. Det var hur stort som helst och det är verkligen fantastiskt roligt även när man blivit vuxen. Man kan fråga sig varför man slutade leka egentligen? Varför ska vuxenlivets umgängesformer vara begränsade till att ta en fika eller ha en fest. Nog är det väl bra mycket roligare att köra ett pass 1-2-3 ost emellanåt och få röra på kroppen. Efter det kan man gå in och umgås över fika, kanske över ett riktigt nostalgiskt parti "jakten på den försvunna diamanten". Det om något vore trevligt!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Veckorapport

Veckans vägning visar ett tapp på -1,8 kilo. Det känns bra att äntligen börjar vända nedåt efter ett par veckors stampande. Jag har slarvat med fastedagar och mat men rört en hel del på mig vilket fått vikten att minska.

Nu har jag cirka 6 kilo kvar innan jag når en viktig gräns. Och det känns bra om det går undan med det för jag är lagom less på att vara överviktig i sommarsolen. Om jag fram till sista juni kan tappa runt eller över 10 kilo med hård träning så vore jag nöjd.

Totalt: -17 kilo. Kvar: 46,2 kg

0 kommentarer | Skriv en kommentar

I svackan

Söndag blev en intetsägande dag. Av cyklingen och fastedag blev inget av, däremot en hel del samtal med goda vänner och det var bra.

Jag har haft en svacka nu på slutet utan ordentlig cykling och ätit dåligt. Igår blev det osunt ätande men på något sätt ändå inte över kalorigränsen.

Kontentan är väl att jag fortsätter stå och stampa. Jag behöver en skjuts nu för att snabbt komma ned ett par kilon och fortsätta orka hålla i detta.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Gamla vänskapsband

Det blev ingen cykling igår och ingen fastedag. Hamnade istället på TC med en gammal vän från länge tillbaka. Det som jag trodde skulle bli en kortare träff blev istället ett samtal på över 6 timmar.

Det är intressant det där. Vi möttes för nästan 15 år sedan under andra omständigheter där det krävdes samarbete för att lyckas med en gemensam uppgift. Vi fick omedelbart en bra kontakt då vi tänker på liknande sätt. Det sitter i och att så lång tid efteråt som säkert 10-15 år bara plocka upp samtalet där man lämnat av är ganska häftigt.

Idag blir det en hel del att göra. Cykling står på programmet(igen).

 

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En andra chans

Idag är det lördag. Har en lång dag framför mig med olika åtaganden men kommer att köra en fastedag. I kväll blir det sedan försök på en första 3.6:a runt Nydala för att bränna av de sista dagarnas slarv. Det ska bli skönt och något jag ärligt ser fram emot. Får gärna vara jobbigt.

Har reflekterat lite grann över veckovägningen som visade en uppgång på +0.3 kilo. Det som är det intressanta med att gå ned bara genom att minska portionsstorleken och motionera är att man får en buffert uppåt också. Med tanke på vad jag stoppat i mig borde uppgången varit större, men det var den inte. Hade jag gått på pulver och slarvat hade jag åkt upp en massa kilo. Det är väl detta som är det fina tänker jag med 5:2 och old school viktnedgång, du får en andra chans. Och vissa av oss behöver ganska många andra chanser.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Veckorapport

Veckans rapport visar +0,3 kilo. Det är ett dåligt resultat som kommer ifrån ett omfattande slarv under speciellt onsdag och torsdag med skräpmat och utebliven cykling. Jag låg under förra veckans resultat, stod emot ett pizzeriabesök men orkade inte hålla i det. Jättetrist.

Men nu gäller det att ta sig samman. Jag har dom här 8 kilona som måste bort för att jag ska nå en viktig gräns och känna att hälften är inom räckhåll.

Samtidigt har jag nu på 1,5 månader gått ned 15 kilo. Det är trots allt inte fy skam och visar att jag kan göra det här.

 

Totalt: -15,3 kilo. Kvar 48 kilo.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg