Visar inlägg från augusti 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Mera mat

I går var det diet dag 50. Dag 51 idag alltså. Jag tycker att jag fått mer tankar om mat på sistone och funderingar kring hur länge man egentligen ska harva på. Det började egentligen för någon vecka sen med dessa tankar, sen gick de över och de kommer nu tillbaka igen och upptar en del av min tankeförmåga.

Tankarna handlar om att äta mycket och länge typ en helg. Först hade jag mycket tankar om tacos. Hårda skal eller mjuka skal? Nej självklart både och! Dessutom måste pröva quesadillas och fajitas samt ha nacho-tallrik och specialkryddan till burritos. Alla tillbehör också en självklarhet - men kanske fetaost vore gott till? Aioli eller köra bara gräddfil direkt? Bönor har jag aldrig kört men det verkar nog vara något....ska fajitas förresten köras med kyckling eller lövbiff? På paketbilden ser det ibland ut som de använder ryggbiff...

Taco-funderingarna ersattes sedan av temat hamburgare; Om jag grillar 8 hamburgare så kan jag sedan äta dessa under en hel helg från fredag till söndag samtidigt som jag gör det mysigt hemma med bra film och stänger av telefonen. Det finns ju så mycket gott, kanske skulle göra som i reklamen och lägga på nacho-chips och en klick guacamole och köra mexikanskt tema? Eller som frasses stark meny och köra heta korvar med jalapenos? Bacon är också gott, särskilt jägarbacon som är lite rökigare....hm en del att fundera på. Sen ska ju varje burgare också ha ost, lök, sallad, tomat, gurka, dressing(såvida jag inte kör mexikantemat med salsa). Jag tror jag köper en fritös till det hela....vadå ska ju bara använda den en gång i veckan i vilket fall. Då kan jag göra mycket och smarriga pommes frites och till det naturligtvis en god grekisk sallad med feta ost, röd lök, oliver, paprika, körsbärstomater med mera. Dessutom vitlöksbröd och sen ett badkar bearnaisesås. Det blir perrfa....men vänta nu....om jag grillar hamburgare ska man inte ta och grilla oxfilé då också? Hm....

Och så där fortsätter det. Det genomgående temat verkar vara frosseri och att äta sig mätt. Jag tänker att om jag skriver ned detta så kanske jag får mer distans till det och kan arkivera tankarna lite grann. Jag har ett par veckor kvar på dieten och även om det börjar kännas otroligt tråkigt med soppa så vore ju kul om man klarade sig in i mål.

Så jag biter ihop ett tag till. Jag räknar nu med att jag är nere i mitt mål måndag den 26 september. Sen väntar upptrappning och sen strika matvanor så först kring helgen den 8-9 oktober kan man unna sig något. Men då blir det helgjobb så först helgen efteråt kanske det går att äta något mer än sallad och ångkokta grönsaker. Det är en och en halv månad dit - känns trist och orättvist.

Gamla kläder

Jag väger nu ungefär lika mycket som jag gjorde när jag var som mest otränad som fotbollsspelare. Det känns bra i sig men jag vill ju ned till den matchform jag en gång hade och dit är det en bit kvar. Men det är också så att jag helt plötsligt kan ha gamla kläder.

Garderoben har fått liv och jag har upptäckt massa gamla tröjor och byxor som hängt oanvända i många år. Vissa är favoritplagg som blivit bortglömda i takt med viktökningen och man nu kan småle åt att man använde. Modet förändrades verkligen, Det är inte klokt hur flanell och tvåfärgade sweatshirts(olika färger bak och fram) var populära men iofs var fruktsalladsmodet från slutet av 80 början av 90 inte så svåra att konkurrera ut. Hur som helst kul att börja kunna använda 10-15 år gamla plagg.

Men jag har också kastat kläder. Har säkert rensat ut 20-talet byxor av olika mått som ska kastas. Vissa i soporna andra ska till Myrorna. Morsan frågade om jag inte ska spara något plagg från när jag vägde som mest och svaret är nej tack. Jag behöver ingen souvenir av tiden som varit, den är etsad i mitt minne ändå.

 

 

Veckorapport

Veckans resultat visar på -2,8 kilo. Alldeles för lågt i mitt tycke men jag skulle behöva jogga varje dag för att inte vågen ska "studsa upp" igen. Och det orkar man inte. Det blev exempelvis ingen jogging igår. Kroppen kändes urlakad igen så jag promenerade strax under en timme. När dippen kommer så finns inte så mycket att göra, kanske kan man kämpa sig igenom den men då får man inget socialt liv utan får bara sova resten av dagen.

Jag har en ganska stor bit kvar på viktminskningen. Det tar tid när jag "bara" tappar kring 2 kilo per vecka och det börjar kännas drygt nu. Jävligt orättvist också med tanke på den tid man lägger ned. Det är ett evigt harvande med soppor, hantera stress från vardagen, jogging och annan träning. Så jag ser fram emot när man kan börja äta mat igen för man börjar ju undra hur stor skillnanden är utan diet egentligen. Med nuvarande takt räknar jag med att det i värsta fall handlar det om upp till 5 veckor ytterligare med diet och träning innan jag är framme. Det är alldeles för dåligt.

Man får ta det en vecka i stöten. I morgon går jag in på vecka 8 och dag 50 på dieten. Veckans träning ser ut så här:

Onsdag - jogging
Torsdag - jogging
Fredag - jogging
Söndag - jogging

0 kommentarer | Skriv en kommentar

glövikamyr

Jag och farsan inspekterade en del av familjens marker i Lögdeå igår. Glövikamyren borta mot fjärden var vattentung och man sjönk ned till stövelskaften. Segt att gå men väldigt bra träning, det var ju löpning över myrar som Per Elofsson tränade sig i form på.

På lördagkväll var jag trött. Men det blev en joggingtur i dimma och mörker för att ta igen lättjan på fredagen. Joggingen är i sig inte så jobbig(så länge inte orkeslösheten av dieten börjar spöka vilket den gör ibland) men det handlar om att ta sig ut. Om jag joggar idag blir det femte gången denna vecka vilket är en bra och hög nivå.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Drömgräns närmar sig

Ingen löpning under fredagen. Blev kvar på stadshuset med viktiga ärenden så jag ska försöka igen idag. Men idag blir det också att vara ute i skogen med farsgubben.

Joggingen biter bra. Smygtittade på vågen och jag närmar mig en drömgräns. Det har varit en mödosam resa men fortsätter jag tappa bör jag kunna nå den inom 2-3 veckor. Då tänker jag också berätta vad jag väger, har vägt och vad mitt mål är.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Powerful beyond measure

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Svar på frågor

Godmorgon!

Ett par stycken tog chansen att få svar på valfri fråga. Jag utlovade 100% ärliga svar och de kommer här:

Britta frågar: Har du slutat röka?

Ja! Egentligen har jag aldrig köpt själv men däremot "bommat" cigaretter rätt friskt vid politiska möten. Ofta har det att göra med stress och att en cigg varit god i pausen tillsammans med frisk luft. Fortfarande sitter den vanan i lite grann och det kan hända att jag frågat någon storrökare om en cigg men det är ett absolut undantag. Och jag skulle inte göra det "medvetet" så att säga.

Men sen ska jag också säga att när jag var i Frankrike i somras så blev det mycket cigaretter. Det var svårt att inte äta mat så jag kedjerökte istället. Det blev säkert 250 cigaretter på 8-9 dar.

Åsa frågar: Hur lyckades du med träning då du var som tyngst?

Svaret är väl egentligen inte alls. Det är svårt att träna då man känner sig tung i kroppen. Var ute och joggade med syrran och orkade kanske en kilometer på sin höjd och det håller ju inte. Räddningen var att jag började cykla och tidigt la fast att jag skulle cykla varje dag. För mig funkade det eftersom cykling är skonsam för kroppen, inte ansträngande vilket gör att man orkar vara ute länge, samt bränner hur mycket kalorier som helst fast man inte kan tro det. Det man kan göra är att titta på vad olika motionsformer bränner i kalorier och välja ut en träningsform som passar och köra stenhårt på den.

Anonym frågar: Tycker du att du ser snyggare ut nu?

Ja för jag trivdes inte med att vara så överviktig. Jag vet att jag ser annorlunda ut men jag är samma person och jag känner inget behov av att se bra ut. Det viktiga för mig är att må bra och känna att den "gamle" Andreas är på väg tillbaka. Om det finns bloggläsare som inte förstått det än så är det jag håller på med en kamp med livet som insats. Jag tror knappast jag överlevt 40 års-gränsen med den stress och övervikt som jag haft. Kan man sen bli "snyggare" av detta så är det positivt.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Träning skönt och svar på vad du vill

Jogging fungerar bra mot stress. Med kroppen laddad av femtielva saker att ta tag i så hade jag två alternativ igår eftermiddag. Antingen göra som jag brukar och försöka sova en stund, eller ta tag i det där joggandet för att slippa göra det i becksvart mörker på kvällen.

Jag valde joggandet och det blev en ny upplevelse. För det första var det varmt ute så det var riktigt skönt och inte kallt. För det andra så gick joggingen snabbare och lättare när jag hade mycket att älta i mitt huvud vilket var en effekt jag inte tänkt på. Och för det tredje så släppte spänningar i takt med att kroppen blev trött.

Jag har nog aldrig kännt att träning faktiskt kan vara skönt. Visst har man hört talas om det men aldrig riktigt trott på det, man tror ju liksom att folk som säger så är lite nalta eljest. Men igår var det så och inte bara plågande och harvande så jag förstår lite trenden med stressade "medelklass"-fruar som invarderar joggingspåren över landet. Dessutom så var känslan över att ha klarat detta väldigt trevlig när eftersvetten kom igång hemma i lägenheten.

Till sist har jag fått mycket beröm för att folk tycker bloggen är bra. I måndags kom min vän Kerstin fram efter ett möte och berättade att fastnat i den och gått tillbaka till början och läst alla inlägg. Det är sånt som gör en peppad att fortsätta. Jag tar gärna och alltid emot synpunkter på sådant ni vill veta mer om eller om ni har frågor.

In fact, nu har du chansen att ställa vilken fråga du vill, antingen här, via facebook eller mejl och jag lovar ett 100% ärligt svar. I 24 timmar gäller det från och med....NU!

Tredje hålet på bältet

Blev väldigt tafatt och kortvarig jogg efter långt möte igår kväll. Ska ta igen det idag med en hårdare vända. Problemet är om jag kommer hem sent igen, att jogga i mörker är inte så trevligt och runt 22 börjar det bli becksvart ute.

Men det finns goda nyheter också. Jag har nu börjat kunna använda tredje hålet på mitt bälte som jag köpte i Bryssel för tre veckor sedan. Då var jag på yttersta hålet. Det går framåt om än sakta.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Veckorapport

Veckans resultat visar på -2,1 kilo. Det är den minsta viktminskningen sedan jag började mäta i mitten av juni. Det kan ju naturligtvis ha att göra med att jag gått ned så pass mycket att det börjar bli svårt att se stora skillnader. Å andra sidan är det ju ett faktum att så länge jag går på diet så måste ju kroppen ta energin någonstans i från och jag tycker att resultatet borde vara större med tanke på träningsmängd med mera. Men kanske var det också så att 9-mils cyklingen förra söndagen pressade ned vikten rejält och att den "studsade upp" lite grann denna vecka?

Hur som helst är detta resultat något jag måste väga in tillsammans med min egen känsla att något måste göras. Jag har fyra veckor kvar på dieten i form av inköpta påsar och kan jag avslöja strax under 12 kilo kvar till min matchvikt. Det vore bra om jag under denna period kunde nå till min målvikt och sedan gå över till mat och påbörja byggandet av muskler. Det betyder att kan man kapa ca 3 kilo per vecka dessa veckor som är kvar på dieten så ligger jag väldigt rätt.

Under senaste veckan har jag noterat en ökad utmattning(fatigue) av att bara äta soppor. Det har förmodligen en hel del att göra med att jobb och politik satt igång igen. Vardagsstressen är en killer och kroppen vill att jag ska varva ned med god mat framför en hyrd dvd. Har haft en del tankar om mat igen och drömmar om att äta tacos, fajitas och quesadillas på en stor fest när jag är klar med dieten.

Så på ett sätt är det nu lite kamp mot tiden; dvs tvinga sig snabbare nedåt i vikt för att bibehålla motivation att kämpa in i mål innan orken tryter. Med andra ord, om fyra veckor måste jag vara nära att ha gått ned dessa 12 kilo. Och det kräver åtgärder.

Från och med denna vecka var det tänkt att Kennets träningsschema skulle börja gälla. Men jag har signalerat att jag vill jobba på med fettförbränning ett par veckor till och därför kommer det bli mer jogging än tidigare. Cykling avvaktar jag med, den biter inte lika bra nu längre och jag behöver ökad belastning. Så här ser veckan ut:

Måndag: Jogging kortare variant pga tidsbrist
Tisdag: Jogging runt Nydalasjön
Onsdag: Crosstrainer 1 timme på Träna
Torsdag: Jogging runt Nydalasjön
Fredag: Crosstrainer 1 timme på Träna
Lördag: Vilodag
Söndag: Skogspromenad och jogging runt Nydalasjön

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Gymträning med Clark Kent

I dag blir det vilodag. Helt vila från träning, politik och annat(möjligtvis inte att ta upp ena kattens under natten uppkräkta hårbollar men i övrigt så.) Känner stort behov av sömn och lugn och ro. Nu när jobbet och alla möten dragit igång så ökar stressen som är orsaken till att jag en gång la på mig massa extra kilon. Det märks direkt kan jag säga och därför måste jag vara noga med vilan, lyckades faktiskt avboka en inplanerad aktivitet idag så man får vara lite stolt.

Var med coach Kenneth igår på Träna. Han instruerade mig i de övningar jag behöver ta tag i för att träna överkropp och det blir en hel del. Bara att testa vissa övningar känns och det säger väl det mesta om det utgångsläge jag har. Jag har ju aldrig varit stark i armar så det kommer att bli krävande.

En del blir skrämda av att gå på gym och det kan jag förstå. För det är precis som man tror, där står frustande tjugoåriga grabbar med oproportioneligt stora biceps och pressar och pressar. Det kan vara svårt som nybörjare att känna sig välkommen och därför var det skönt att ha med Kenneth igår. Killen har inte ett gram fett på kroppen och frustar och pustar inte som en galning. Men han genomför övningarna tekniskt kliniskt och kontrollerat. Med sina glasögon och stillsamma sätt är det lite som att gå på gymmet med Clark Kent och det känns ju tryggt.

Men jag fick ändå känslan eller tanken att hör jag hemma här? Men när jag tänkt det så kom jag faktiskt att tänka på mig själv och min bakgrund - och då blev jag inte så skrämmande med gym längre. Jag vet ju att jag spelat fotboll i 20 år och har förmodligen tränat mer än de flesta kommer göra i sina liv. Och ännu viktigare - jag har gjort en resa och på två månader pressat ner vikten ordentligt. Visst, lite mage kanske finns kvar men den här prestationen kan jag vara stolt över. Så jag har ingenting att känna mig underlägsen för, tänkte jag. Ni vet inte vart jag varit, men det vet jag. Nu ska det tränas och det ska bli väldigt väldigt kul!

Hösten är i annalkande och jag ska påbörja gymträning. Livet är fascinerande och intressant.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Reaktioner

Min viktminskning har inte gått obemärkt förbi. Kommentarerna har varit många och det är lite fascinerande att se hur människor reagerar. Många blir väldigt förvånade på snudd till chockade. Andra känner knappt igen mig. De som jag känt länge säger däremot att nu börjar de känna igen mig som jag såg ut när jag kickade boll.

Vissa tycker att man har blivit så snygg och en person uppmanade mig tom att gå på krogen. En annan tyckte inte alls om att jag blivit mindre utan undrade vart jag tagit vägen. Särskilt att jag blivit smalare i ansiktet väcker för- eller emot reaktioner. Det är till din fördel har varit en reaktion, andra gillar det inte.

Från en person fick jag höra att jag har cirka tio kilo kvar att gå ned. Många andra tycker att nog är det väl bra med viktminskning, men nu räcker det väl. En hel del tycker att jag ser yngre ut. Ibland är det fem år, ibland tio år.

En del vill inte kommentera alls. En person fick ta mod till sig och vid vårt andra möte säga något. Någon trodde jag blivit sjuk och ville därför inte kommentera. 

Jag får alltså många reaktioner. Och det är roligt att svara på frågor även om man efter ett tag känner sig som en papegoja som upprepar samma svar. Men det finns ju ett svar på alla funderingar vart man är på väg att baxa detta.

För jag har gjort den här satsningen för min skull och det som skapade mina problem var att jag stressade för mycket och lyssnade för litet på mig själv. Nu har jag en plan som jag följer och jag vet alltså redan innan vad jag ska gå ner i vikt till. Det är möjligt att det blir för mycket eller litet men det är mitt förutbestämda mål och dit jag ska. Det betyder också att det inte är primärt om vad någon annan tycker, hurvida jag blir snyggast eller ej vid den målvikten, om jag är för smal eller något annat.

Och det alla mina kära vänner, är inte förhandlingsbart.

Inspiration

Något som förvånat mig mycket när jag jobbat på att gå ned i vikt är att det inspirerat andra i min omgivning. Flertalet verkar tänka att "kan han så kan jag" vilket är jätteroligt och jag önskar er alla lycka till. Om jag kan vara till hjälp så är det bara att höra av sig. Gör det och låt det inte bara stanna vid tanken om att ta tag i din vikt.

För egen del så har jag ju skrivit tidigare om Lars Lindberg och vilken inspirationskälla han varit för mig. Lars gick ned 40 kilo på fyra månader och när jag läste om det i Västerbottens kuriren blev jag helt fast. Jag läste artikeln om och om igen för att förstå hur han bar sig åt. Sen klippte jag ut den och satt upp på kylskåpet. Där sitter den än idag och ibland tittar jag på den även om jag numera är på god väg själv. Men inspirationskällor är viktiga. Vilka de är spelar ju mindre ingen roll så länge de puttar en framåt i rätt riktning.

Jag ska passa på att erkänna att jag är barnsligt förtjust i filmserien om Rocky Balboa. Inte så att jag tycker att filmerna är särskilt bra, står för något bra ideal eller så men de är en inspirationskälla för mig. Rocky är den okände boxaren spelad av Sylvester Stallone, som mot alla odds får en titelmatch och lyckas med beslutsamhet och vilja överkomma svårigheterna som ligger framför honom. Det är en underbar historia och en hyllning till människans förmåga att kämpa sig igenom svårigheter. Än idag 35 år senare fortsätter filmen inspirera människor världen över till stordåd.

Vad många inte vet är att det inte helt är fiktion. Den första filmen från 1976 baseras på en verklig händelse. Den okände boxaren Chuck Wepner mötte året innan Muhammed Ali i vad som såg ut som en totalt ensidig match på förhand. Och mycket riktigt, Ali boxade Wepner sönder och samman, men Wepner höll ut och det var först i femtonde ronden som han blev utslagen. Sylvester Stallone blev så inspirerad av Wepners vilja att han gick hem och skrev Rocky som sedan vann en oscar för bästa film före taxidriver.

Det finns många legendariska klipp från filmen Rocky. Ett av de mest kända är löpningen uppför trappan till Philadelphias konstmuseum, symbolik när den är som bäst. Hittar ingen version med inbäddning men följ bara länken:

http://youtu.be/Bztxd7BJSco

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Karaktär

Sömnbrist, stress, fullt huvud och dagordning gjorde att jag igår inte var det minsta sugen på att ta mig ut på joggingrunda. Men jag samlade kraft och lyckades genomföra träningen och är stolt och glad över det.

Fick frågan på facebook av Annamaria hur jag hittar disciplinen till det. Det är en bra och viktig fråga som jag fick tänka lite på. Det hade varit kul att säga att det beror på att jag har sån oerhörd viljekraft att jag överkommer alla hinder på vägen. Men det vore inte sant. Sanningen är ju att jag i 10 års tid innan dess försökt gå ned i vikt utan att lyckas trots att jag haft vilja och motivation.

Jag skulle vilja säga så här. Det handlar nog till en del om att ha ett mål, tidigare genomförd träning, att hitta motivationsfaktorer att kunna göra det valet att "bestämma sig" osv, ja fyll på med valfritt innehåll här som passar in på dig.

Men det finns något annat också. När jag tänker på ordet "disciplin" så tänker jag på att det handlar mycket om karaktär. Det var starkt av mig att ta mig ut igår när kroppen inte ville och jag visade prov på stark karaktär. Å andra sidan, vad visade jag för karaktär när jag åt skräpmat varje dag och drack coca cola dagarna i ända? Jag glömmer aldrig när pizzaägaren på Nydalahöjd frågade om jag inte skulle börja jobba på hans hak eftersom jag kunde alla pizzor.

Jag tror inte att karaktär är en egenskap som är beständig. Den går helt klart att förbättra genom träning. När jag tänker tillbaka på de senaste två månadernas kamp så visst är jag glad att jag kunde cykla 9 mil på en standardcykel och visst var det befriande att för första gången kunna jogga runt Nydalasjön igen. Men det var ändå planerade insatser där jag själv valt ut scenariot.

För det som jag faktiskt kommer ihåg mest är de gånger då jag inte var förberedd. Som när jag på midsommarafton kommer hem runt 22 och gav mig ut och cyklade bara för att göra det. Eller en gång efter jobbet när jag hade besök hemma, kom hem efter jobbet sent, trött och utslut men ändå gav mig ut i ösregn. Det var situationer som var oförutsedda, uttröttande men som jag ändå klarade. Det var de stora testen.

Och jag tror att jag nu har stor hjälp av vad jag klarade då. Det var karaktärsuppbyggande att ta sig ut på midsommarafton och det stärkte mig att klara av gårdagens oförutsedda situation. Jag tränar mig fysiskt när jag genomför ett hårt träningspass. Men jag tränar mig mentalt när jag genomför oförutsedda utmaningar i livet och ringarna det skapar på vattnet kan nog vara rätt så stora.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Spökstad

Kom hem sent igår och gav mig ut och joggade runt Nydalasjön vid 22. Det var egentligen för mörkt ute och det kändes inte helt tryggt genom skogen men det skulle bli värre. När jag väl kom ut på kolbäcksledens cykelväg så fungerade inte en lampa mellan Nydalabadet och Värmeverket, det samma gällde bilvägen med visst undantag. Trots värmen i luften träffade jag knappt någon som var ute på den här långa sträckan. Det var som att befinna sig i en övergiven spökstad och för första gången på länge kände jag inte igen Umeå. Märklig känsla.

Joggingen gick ändå rätt bra. Var inte utmattad när jag kom i mål men trött av möten och annat så det blev marsch i säng när jag kom hem. Efter en dag tillbaka på jobb och med möten så tycker jag redan jag känner av den stress som fick mig att hamna i den här viktfällan en gång i tiden. Det blir viktigt att jag inte överbelastar mig och vågar sätta gränser för mitt engagemang, särskilt då politiken kan vara både frustrerande och otacksam.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Veckorapport och 9.34

"Hell week" är över och det känns skönt. Målet var att gå ned 5 kilo men det målet nådde jag dock inte. Veckans resultat stannar på -4.5 kilo vilket jag ändå tycker är godkänt. Det har varit lite knepigt att motionera under veckan när orken skiftat så markant från dag till dag. Att dieten spelar stor roll i detta verkar stå helt klart, och det jag lärt mig är att jag måste lägga in vilodagar för att palla ens den minsta ansträngning.

Gårdagens cykling blev en maffig upplevelse. Jag hade som ambition att cykla ett Vasalopp(9 mil) och det lyckades jag med, hurra!!! Fick draghjälp av Kennet, Kenneth och Thomas under turen och vatten av lilla mamma så det är jag väldigt tacksam för, annars hade det varit rejält jobbigt inte minst mentalt. Det blev 10 varv runt Nydalasjön och allt gick bra fram till varv 7 då jag började känna mig lite mer seg i benen. När den segheten kom så kom också en del negativa tankar om hur långt det var kvar. Men när varv 8 var avklarat kände jag mig "hemma" och kom ihåg 1.8 mils turerna från i juni och att två varv inte är så mycket.

En intressant not från cyklingen är att det inte är 8.7 km runt Nydalasjön där jag cyklar och joggar utan 9.34 kilometer. Kenneth Bodin hade med sig cykeldator och mätte sträckan så det betyder att jag cyklat lite mer än vad jag tidigare trott. 640 meter är trots allt 640 meter och över en sommar adderar det ihop sig till en extra mil här och där...

Nu är det ny vecka och det kräver fortsatt träning och disciplin. Från och med denna vecka startar styrketräningen och det innebär att jag kommer cykla i mindre skala än tidigare. Eftersom jag går på diet kommer jag inte att kunna bygga muskler men jag kommer att kunna underhålla den styrka jag har och lära mig övningarna. Schemat för veckan ser ut som följer:

Måndag - Jogging runt Nydalasjön
Tisdag - Jogging runt Nydalasjön
Onsdag - Cykling 2 timmar
Torsdag -Rullskidor 30 minuter(lugnt)
Fredag - Styrketräning gym
Lördag - Vilodag
Söndag - Styrketräning gym, jogging runt Nydalasjön

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Cykla för bättre hälsa!

Det är helt sanslöst hur ojämnt min träning går. I fredags svävade jag på moln och det kändes som att jag kunnat jogga ett par mil. I går var jag nere i källaren under joggingturen och orkade knappt ta mig runt Nydalasjön. Och det var inte benen som kändes värst utan överkroppen. Jag var helt färdig i armar, nacke och väldigt ont i ryggen. Förklara den om ni kan.

Fick en kommentar på facebook igår om att dieten kan spela en stor roll i detta. Jag måste ta reda på mer om hur dieten slår, för det skulle ju i såfall förklara varför jag exempelvis blir helt död efter två dagar på hell week eller varför jag tror att kroppen lidit av vattenbrist när musklerna inte ger den effekt jag vill. Efter vissa joggingpass har jag dessutom varit så trött att jag bara sovit långa stunder och inte orkat något annat, på ett sätt vore det bra om orsaken inte var dålig form utan dieten så självförtroendet ökar en smula.

Idag blir det cykling. Jag har via facebook och bjudit in till ett event. Har nämligen tänkt cykla 10 varv runt Nydalasjön vilket motsvarar ca 9 mil, dvs sträckan för Vasaloppet. Ska bli kul att se om några dyker upp och cyklar med mig. Detta är ett sätt för att förbränna lite fett och samtidigt mentalt börja känna på hur långt Vasaloppet egentligen är. Det blir en spännande dag.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Otto vallar

Det var roligt att läsa alla fina kommentarer efter gårdagens blogginlägg. Jag känner mig starkare efter att ha läst det alla har skrivit och lovar att fortsätta streta på. I går gick joggingen runt Nydala ovanligt lätt, förmodligen för att jag haft en vilodag. Det var inga problem att cykla heller så man önskar bara att alla dagar gick så lätt.

I går ringde också Kenneth. Han har gjort klart mitt träningsschema för vecka 34-38. Det blir mycket på gymmet vilket jag efterfrågat, det behövs överkroppsträning så det sjunger om det. Nästa vecka på fredag är första passet och då ska Kenneth börja visa hur övningarna går till. En del löpning och rullskidor blir det också men intervallträningen väntar vi med tills jag börjar ha bättre bränsle än pulversoppor i kroppen.

En annan rolig detalj att det är nu klart vem som vallar våra skidor under vasaloppet. Det blir Jan "Otto" Ottosson och hans team som kommer att valla skidorna innan start. Otto var för den som inte vet eller kommer ihåg, den eviga startmannen i det svenska stafettlaget som vann OS-guld 1984 och 1988 samt fyrfaldig vinnare av vasaloppet. Känns tryggt att Otto är på vår sida.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nummer 10456

Besökte mina vasaloppsbuddies Maria och Kenneth igår. Maria har jag känt i över tio år och det är en väldigt viktig person för mig även om vi inte ses ofta numera. Men vi har verkligen varit med om mycket tillsammans. Hon ställde upp när allt kändes som värst i livet och Kenneth har jag inte känt länge men jag tycker mycket om honom.

Vi hade ett samtal om höstens träning med mycket skratt men också en del allvar. Det kändes bra att kunna dela en del tankar om hur livet är. Det är inte kul att vara överviktig och att vi är flera som nu hjälps åt att komma i form gör mig mycket starkare. Vi kom överens om att börja gå på gym 2 gånger i veckan samt en promenad, förutom det så fortsätter jag min träning därutöver. Kenneth har lovat ta fram ett träningsprogram till mig så jag vet vad som behövs för att klara loppet. Jag hade en fråga om hur många stavtag som egentligen behövs. Han hade räknat ut att när han åkte på 6 timmar så tog han 37 stavtag/minut vilket motsvarar totalt 13320 stavtag. En ohygglig siffra, men tillade Kenneth; orkar man inte får man diagonala desto mer vilket fick ett ton att släppa från mina axlar.

Mitt startnummer är 10456. Jag har lång väg kvar innan jag står på startlinjen men jag ska göra vad jag kan. Det har faktiskt börjat synas tydligt att jag gått ner i vikt. Det känns både bra men också lite sorgligt. Att vara så överviktig som jag varit är rejält jobbigt och alla små pikar om vikten har varit knäckande även om jag aldrig visat något utåt. Det tog många år innan jag vant mig vid kraftig fetma efter att ha varit trådsmal i alla år. När nu vikten börjar gå nedåt så vill jag tacka alla mina vänner som alltid trott på mig och som accepterat mig för den jag är. Tack ska ni verkligen ha, tack för att ni inte skämtat även på ett vänskapligt sätt. För det är ett helvete att vara överviktig och inte så lätt att göra något åt. Som jag skrivit i tidigare blogginlägg tror jag inte att "det är bara att bestämma sig" utan det handlar om harmoni här och nu.

Jag har den största respekt för övervikt och när jag ser en person med fetma har jag slutat tänka spontant "vilken fet person" utan istället "undra vad som gjort att den personen hamnat där?", är det stress som för mig eller något annat?

Till dig som är överviktig; jag tror på dig och att du kan förändra ditt liv. Kom ihåg att din övervikt inte säger något om ditt sanna jag.

Idag återupptar jag träningen. Armhävningar, morgonjogg och cykling står på programmet.

 

Vilodag

I dag blir det vila. Det är minst sagt behövligt, i går nådde jag breaking point och det kändes. Efter morgonjoggen började jag känna mig trött och var tvungen att sova en stund. Sen när det var dags för intervaller mäktade jag inte med det utan gjorde ett par halvhjärtade försök men det fanns ingen kraft i benen(däremot början till sträckning i höger baksidalår).

Väl hemma började jag frysa ordentligt och gick och la mig. Sen sov jag och huttrade i 12 timmar, så av resterande träningspass blev intet. Vaknade för en stund sedan och känner mig lika frusen och trött men måste på ett morgonmöte. Troligtvis har träningen i kombination med början till sjukdom tagit knäcken på mig.

På fredag upptar jag träningen igen om jag känner mig kry. Men det blir bara fettförbränningscore dvs cykling och jogging. Intervallträningen och rullskidåkningen utgår, de är komponenter som ändå återkommer i massiv skala i oktober men de kan vänta så länge. Min kropp är helt enkelt för svag just nu.

I kväll ska jag besöka mina vasaloppskompisar Maria & Kenneth och göra en statusuppdatering av vår satsning. Vi behöver nog planera en del redan nu,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Breaking point

Hell week tar knäcken på mig. Det är bara ytterligare bevis för hur otränad kroppen är. Men idag är det bara en dag till vilodag vilket känns välbehövligt. Jag kanske låter negativ men det struntar jag i, nu gäller det att bita ihop och ro den här fan i land. Läget på träningen:

Jogging:
Har ännu inte träffat någon kring Nydalasjön som joggar långsammare än jag. Tjock, smal, gammal, ung spelar ingen roll - alla joggar snabbare än jag. Kanske inte ska ställa så höga krav på mig själv då det är mindre än en vecka sen jag joggade för första gången på 7 år men jag är arg och besviken på mig själv. Så här dålig är inte jag och att behöva släpa sig runt på detta sätt är ovärdigt den kapacitet jag en gång haft.

Intervallträning:
Kör spurta två lyktstolpar, vila en. Har inte sprungit maxfart på 7 år så det känns väldigt ovanligt och är lite rädd att tappa balansen. Kanske när kulan på magen blir mindre att det går bättre. Vansinnigt jobbigt är det åtminstone och det här är en övning som behöver bedrivas i grupp för att man mentalt ska palla i längden.

Rullskidor:
Känner lätt på skidorna inför hösten. Min armstyrka är min stora akilleshäl, har ingen styrka alls i armarna. Igår orkade jag staka 14 stycken stavtag innan mjölksyran började komma, vågar inte ens tänka på hur det ska fungera att åka över vasaloppets myrar i nio mil. Om någon vet hur många stavtag man behöver kunna ta i en sekvens i Vasaloppet så får ni gärna meddela mig dvs innan avbrott av uppförsbacke eller diagonalåka. Rör det sig om 500 eller 1000 stavtag? Mindre eller mer? Vad behöver jag ha innan armarna får avbrott i stakningen?

Cykling:
Den ökade träningen märks på cyklingen, det blir 3.5 varje kväll men farten är sämre än någonsin. Men inga nyheter övrigt här.

Armhävningar/sit ups
Ta me tusan om inte det här är också ett område med problem. Min katt är väldigt intresserad av varför jag ligger på golvet. När jag gör sit ups så ska han slicka mig i håret och vid armhävningar så ställer han sig under mitt bröst så jag ska pressa ned både kropp och katt i golvet. Det tar ju ifrån fokus från övningen.


Ha det bra allesammans.

Intervallträning

Tuff inledning på hell week igår. Hade morgonmöte så jag gav mig ut på joggingtur 05.15 i störtregn. Mötte ingen på vägen kan jag meddela. Sedan gick det bra med intervallerna och cykelturen på 3,5 mil, träningen på rullskidor blev dock försiktig då jag glömt cykelhjälmen på ecco store. En totalt sett lyckad första dag men det sliter så jag tänker göra som Gudrun skrev på facebook och lägga in en vilodag. Torsdag blir vilodag dels för att orka hålla kvalitet i det jag gör och dels för att orka trumma på sedan när veckan är slut. Jag kommer också minska tiden för intervallerna från 1 timme till 30 minuter, det är alldeles för tufft.

Men nog om detta, dagens tema är intervallträning. Jag är ingen specialist på träning men jag törs säga att efter nästan 20 års fotbollsspelande i Västerbotten så kan jag lite grann om intervallträning. Det var alltid hallbrist för fotbollslagen så hösten och vintern var vigd åt "försäsongsträning" som bestod av att löpa länge och hårt vecka in och vecka ut tills våren kom. Man kan undra om man alltid blev så mycket bättre tränad av all löpning eller om man bröt ned kroppen efter ett tag i stället. Men i alla fall:

Intervallträning funkar för att du tvingar fram en försvarsmekanism i kroppen. Den höga påfrestningen gör att för att kroppen ska orka så måste den snabbt börja bygga muskler och höja syreupptagningsförmågan. Det är det som gör träningsformen så effektiv. Med vanlig löpning kan du bygga en grundkondition men du kan bara bli bra till en viss nivå, men sen krävs något annat och det är intervallträning.

När jag var liten körde vårt fotbollslag hård intervallträning under en försäsong. Inget annat lag höll på med det då och vi joggade både en längre sträcka i olika fart och körde sedan ryck upp för en backe. Det gav stora resultat. Vårt lag var väl rent kvalitetsmässigt inte det bästa i serien men tack vare träningen slogs vi i toppen hela säsongen. Jag minns premiären när vi mötte Tegs SK, ett lag vi var ganska jämna med men som vi då lätt körde över med hela 8-2.

För mig som har relativt långa muskler och orkar harva på länge i ett och samma tempo är fartökningarna i intervallträning alltid förfärliga. Samtidigt ger den därför stor effekt på mig och om jag gör rätt kommer den hjälpa mig att hålla högre tempo när jag joggar runt Nydalasjön.

Det finns massa olika varianter på intervallträning. Vissa mäter puls, andra tar tid och sträckorna varierar. En otäck variant körde vi med nya tränaren i Hörnefors IF när jag spelade där. Den gick ut på att spelarna fick varsitt nummer och vi joggade sedan i grupp. Spelaren som fått nummer 1 fick sedan välja när han skulle göra en tempoökning som de andra skulle hänga på. Hur lång tempoökningen varade visst ingen annan än spelare 1, den kunde vara fem kilometer eller hundra meter. Efter spelare 1 var klar så återgick man till jogg innan spelare 2 tog vid, antingen direkt eller efter några minuter, det visste bara spelare 2. Det här är en otäck form av intervallträning som eliminerar alla möjligheter att "mentalt" stanna upp några meter innan intervallen är klar och just eftersom du inte vet hur länge du ska orka är oerhört effektivt och psykiskt påfrestande.

När jag nu börjar känna på detta kör jag ett knep från fotbollen och räknar lyktstolpar. Dvs springer ett antal i hög fart och sen vila ett antal stolpar. Det är liksom väldigt basic men en början. Men för att få riktig swung i det kommer jag behöva sällskap. När syrran mår bättre efter sin förkylning ska jag fråga henne om hon vill hänga med.

Efter kilona är borttränade så matchvikten är ok så kommer veckoträningen bestå av rullskidor, styrketräning och intervallträning. Då kommer jag återkomma med hur de intervallerna ser ut och hur träningen läggs upp.

Veckorapport, midjemått och hellweek

Först: gårdagen gick bra med både 3.5 mils cykling och jogg runt Nydalasjön. Inga skavsår med nya löpartightsen så det är en lättnad. Men träningsdosen tar på, jag var väldigt trött igår kväll.

Resultatet för de två senaste veckorna(var utomlands förra veckan) visar på -6.4 kilo. Nu ska tilläggas att vågen inte är helt pålitlig utan har börjat diffa upp och ner men jag tog det värde som kom upp flest gånger vid kontrollmätning. Ska köpa ny våg, sorry obh nordica.Det mesta av veckans nedgång(ca 4.4 kg) kom efter hemkomst från Frankrike så det befäster bara min misstanke att det är träningen som åstadkommer resultat. Dieten är ett bra komplement men det är slitet ute på fältet som ger skjutsen i viktminskningen. Samtidigt ska sägas att det är tydligt att de stora viktminskningarna i början av dieten verkar avta i takt med minskad vikt, det blir svårare att se så snabba resultat.

Midjemåttet som jag mäter per månad visar på -13 centimeter för juli. Det är bra men alldeles för lite enligt mig själv. Känns som magen inte riktigt hänger med i övrig viktminskning, är lite rädd att den ska fortsätta vara stor och svår att få bort. Men det är väl som sägs att den är det sista som ryker.

Nu inleder jag något som jag kallar "hell week". En oerhört hård träningsvecka i syfte att pressa tillbaka kilona så mycket som går innan jobb och annat sätter igång nästa vecka. Målet är att minska 5 kilo i vikt. Schemat för veckan ser ut som följer:

MÅNDAG-LÖRDAG

Morgon:
20 armhävningar(armstyrka)
20 sit ups(förbränning, mage)
8.7 km jogg runt Nydalasjön

Eftermiddag:
30-45 min balansträning rullskidor och stakning
60 min intervallträning(löpning)

Kväll:
20 armhävningar(armstyrka)
20 sit ups(förbränning, mage)
3.5 mil cykel

SÖNDAG

Morgon:
20 armhävningar(armstyrka)
20 sit ups(förbränning, mage)
8.7 km jogg runt Nydalasjön

Eftermiddag/kväll:
20 armhävningar(armstyrka)
20 sit ups(förbränning, mage)
9 mil cykel

Jag hoppas jag orkar. Klockan är strax 05.00 och det är dags att gå ut på joggingtur. Spöregn ute, det börjar bra detta *skratt*. Vi hörs, men först lite passande musik:

"I can make it, I know I can
you broke the boy in me,
but you won't break the man"

 

Fortsatt pressande

I går blev det en 3.5:a runt Nydalasjön i lerigt väder. Det gick tungt men inte på det vanliga viset utan snarare för att benen var som spagetti. Jag vet inte om någon upplevt den där känslan och vet vad det beror på men mina ben svarade inte alls som jag ville. Det är som när jag försöker trampa i ordentligt så får jag inget "hugg" eller "motstånd" som jag är van att få vid belastning utan det bara känns som ett förstadium till mjölksyra eller ev myrkryp och ingen uppfattning om benen är bra eller dåliga. Svårt att säga vad det beror på; seg efter påbörjad löpning dagarna innan? slöhet? vätskebrist? Nya tights?

 Oerhört obehagligt i alla fall. Jag köpte också löpartights igår, två olika modeller, en som går nedanför knäna och en i boxershortsvariant. Ska testa boxershortstightsen nu på morgonen och göra ett försök att jogga runt Nydalasjön. Går det bra utan skavsår blir det intervallträning till veckan under "hell week". Om inte blir det massiv cykling nästa vecka.

I kväll cyklar jag sedan 3.5 mil för att fortsätta pressa ned vikten. I morgon bitti är det dags för vägning och även titta över midjemått. Sedan börjar "hell week".

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Bakslag

Bestämde mig för att jogga runt Nydala igår. Plåstrade om skavsåret på vänsterlår och gav mig ut. Det gick bra att jogga, fortfarande gick det sakta men jag uppfattade att jag "vågade" hålla högre tempo än dagen innan utan att jag skulle få problem att orka. Jag hade lite problem med att kalsongerna skavde(mest på högerlår) fast lyckades hyfsat justera dem medan jag joggade så smärtan gick över efter ett tag.

När jag kom i mål var jag glad och sträckte armarna i luften. Väl hemma så klädde jag av mig för att duscha och fick då ett bryskt uppvaknande. Plåstret på vänsterlår hade lossnat och stora hudavsnitt på båda insidalår var fullkomligt skinnflådda. Stora köttsår hade bildats på båda låren från vilka det rann blod, kalsongerna var genomblodiga och när jag satt mig ned på toalettsitsen så blev den också röd. Uppenbarligen är något väldigt fel. Antingen har huden nöts ned av två dagars skavande jogging, eller så har jag haft fel kalsonger eller så är innerlåren fortfarande för stora för att klara av löpning. Alternativt är det en kombination av alla tre faktorer.

Efter det så blev det ingen tänkt cykeltur. Jag hade förvisso klarat det utan problem då andra avsnitt av benen används men jag blev slö helt enkelt. Man kan skylla på det ena och det andra men sanningen är att jag blev lat och orkade inte ta mig samman. Det är farliga grejer att bli lat, särskilt när vikten minskar och man kan känna sig bekväm över att ha gått ned si och så mycket. Därför behövs skärpning.

Nåja tillbaka till skavsåren. Idag får jag gå som en cowboy, väldigt hjulbent för att undvika smärtan när skavsåren gnids mot varandra. Detta är ett stort bakslag mot mina planer  för intervallträning och en hård hellweek nästa vecka. Jag ska åka ned på stan idag och se om jag kan gå tag i ett par cykelbyxor att ha på mig istället för boxershorts som glider. Om inte det fungerar kan jag behöva ändra om nästa veckas program till att handla enbart om cykling och fettförbränning.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nydalajogg - check!

Igår var en viktig dag. För första gången på 7 år lyckades jag jogga runt Nydalasjön utan att stanna, totalt 8.7 kilometer. Det gick inte fort alls, kanske så nära lufsande man kan komma men det var faktiskt jogging. Var inte särskilt trött när jag kom i mål så det finns mer att ta av också, men ökat tempo följer av bättre kondition och känna att man är trygg med kroppen.

Enda problemet igår var att jag fick ett skavsår på insidan av vänsterlår. Kände ingenting under joggingturen men efteråt trädde det fram. Skavsår är inte att leka med och kan hindra träningspass och bryta ned viljan att löpa när smärtan blir för stark. Därför viktigt att plåstra ordentligt och se över vilken kalsongtyp som funkar bäst att jogga i.

Jag fortsätter nu cykling och jogging veckan ut. Om jag mäktar med så blir det både jogging runt Nydala och cykeltur på 2 timmar varje dag.

Nästa vecka börjar hell week. I'm still alive.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Träningsvardag

Tillbaka i vardagen är det fortsatt träning som gäller. Om en och en halv vecka börjar jobbet och då blir möjligheterna till träning mer begränsade. Så det är lika bra att köra på lite grann nu medan man har möjlighet.

Vad som är kvar den här veckan ska jag ägna åt cykling och att försöka jogga lite längre sträckor. Just innan Frankrikeresan genomförde jag en morgonjogg på 25 minuter som visserligen inte gick fort men som var utan problem. Ska därför testa mig på att jogga Nydalasjön runt idag. Jag räknar inte med att klara hela vägen runt men om det går bra i säg 30 minuter så kan jag börja köra intervaller nästa vecka.

För nästa vecka väntar hårdkörning om planen håller. Jag kommer att träna oerhört hårt då. Det blir både fettförbränning i form av cykling, samt hårda intervallspass och armhävningar med mera. Samtidigt fortsätter dieten oavbrutet, en rejäl hell-week för att fortsätta pressa ned vikten.

Jag kan klara detta. Ni ska få se.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

It's not about how hard you hit

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Semesterresan avklarad

Har nu klarat av semesterresan till Holland, Belgien och Frankrike. Det var ganska tufft i perioder att inte äta mat när man ser polarna käka. Särskilt de sista dagarna var kärva och jag förstår professor Stephan Rössner som säger att de flesta orkar bara med VLCD i 2-3 veckor för att det är för tråkigt. En sak kan jag lova, när dieten är färdig kommer jag unna mig riktigt med god mat....

Det blir ingen vägning den här veckan utan det blir på måndag. Då är det dags att mäta midjemått för månaden också. Fram till dess fortsätter jag röra på mig lite lätt.

Livrem

Stod på hotellrummet i Bryssel och skulle dra åt bältet. Schronk sa det och så lossnade metall delen från ena ändan. Jag försökte laga den men förgäves. Till slut fastnade den men vid minsta ryck så lossnade den.

Så därför var det bara att ge sig ut till loppmarknaden på Place le jour balle och köpa ett nytt. Vid ett marknadsstånd stod en gammal farbror och hans unga son framför massor av bälten. Hittade ett fint för 3€ så jag tog av mitt bälte, mätte att de var lika långa och tänkte betala.

Nu uppstod ett problem. Den gamla mannen pekade på en lapp och undrade om jag inte ville nyttja erbjudande att köpa två bälten för 5€? Jag förstod först inte vad han menade men förstod snart att han trodde att min livrem som jag höll i handen också tillhörde honom. Eftersom vi inte talade samma språk försökte jag peka på mitt eget skärp och sedan på mig själv men han blev bara förvirrad och trodde att jag yrade. Till slut tillkallade han sin son som bara talade ett par ord engelska. Men inte heller vi förstod varandra.

Så där stod jag med två bälten och höll på att få betala för två. Jag kunde ju inte gärna slita upp skarven på mitt egna skärp och visa att det var trasigt för då skulle de tro att jag medvetet förstörde deras grejer. Och jag hade ingen lust att betala för mitt eget.

Så det fanns bara en sak att göra; jag la mitt skärp i deras hög och betalade 3€ för ett nytt skärp. Visst gjorde jag ett fynd men mitt gamla bälte var värt betydligt mer. Så nästa kund som hittar dit kommer garanterat att ta min livrem...bara för att finna att det går sönder vid minsta ryck. Livet är bra märkligt ibland. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar