Visar inlägg från april 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Midnattstimmen

Gårdagen blev en fastedag som började bra men slutade med spagetti och köttfärssås sent på kvällen. Kan bara skratta åt det hela.

Måste hitta en bättre gameplan för hur jag ska äta dessa dagar så jag slipper förfall på kvällen. Midnattstimmen slår på kvällen i mitt fall och sen förvandlas man till en hungrig ulv som rotar runt i kylskåpet. Det börjar med ruccolasalladen men går sen snabbt vidare till köttfärsen. Ja det är ärligt talat humor att se på sig själv utifrån.

Men det var inte bara ett nederlag. Det är ett framsteg att det inte blev skrovmål. Sakta, sakta går det framåt.

 

 

En fantastisk maskin

Idag är det fastedag igen. När jag häromdagen klarade en 2,7:a i lätt cykeltempo kändes det som att en 3,6:a per dag är inom räckhåll. Jag tror det är stor skillnad att kunna öka upp från två varv på cykeln till tre eller fyra, jag känner på kroppen att det ger effekt.

Jag har en ganska fantastisk maskin till kropp egentligen. Har alltid haft. När blodtryck, stress och förhöjda levervärden slet hårt så visste jag ändå alltid att jag hade en reserv i min starka kropp. Jag var en slitvarg på fotbollsplanen och har alltid arbetat hårt. Det har jag tagit med mig livet eller om det är tvärtom, personligheten som satt sin prägel på fotbollsplanen och sen formade kroppen efter det?

Men hursomhelst, jag har långa muskler som gör att jag kan sega på länge utan nämnvärd ansträngning. jag behöver belastning eller längre pass för annars är det precis som kroppen inte tar i och bränner energi. För att illustrera. Även om jag är totalt otränad och överviktig så skulle jag i dagsläget kunna jogga en mil runt Nydalasjön. Det är ganska bisarrt egentligen, vem klarar sånt. Men blir det fråga om intervaller, well efter 5 sekunder så skulle det bli hjärtsvikt.

Så kanske 1,8 är nog för lite. Men ska jag öka längden på motionspassen så blir tiden en faktor. Som det ser ut nu har jag inte mycket tid till alla åtaganden. Det blir ett pussel, samtidigt får det inte får ta för mycket från känslan av att det ska vara avslappnat.

Livet går alla sina dagar.

Jag äter frukost, bläddrar igenom åtagandena och förbereder tapetsering. Solen lyser in på ett bleknat fruktfat. Framtiden ligger där ute. Jag ska strax gå in i duschen.

  

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Spegelblankt

Cyklade igår 2,7 mil i lugnt tempo. Min första "3:a" runt Nydalasjön och det gick bara bra. Sjön var helt spegelblank och solen på väg ned. Det är sådana ögonblick som man blir lycklig av.

Livet är mitt. Bara mitt.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Allt förgås utom beröm

Dålig mathållning lördag och fredag kväll. Mycket onyttigt slank ned. Men det tar vi igen idag. Efter det fyra hårda dagar inför nästa vägning så ska vi se vad vågen visar.

Jag uppskattar beröm jag får för vikt-projektet och lapar i mig.  Det är väl så med oss människor att vi förmodligen borde berömma varandra mer när vi istället ägnar oss åt att kritisera varandra för allt möjligt. Även om kritik är viktigt så är beröm klart underskattat och används tyvärr felriktat i det samhälle vi lever i.

Jag har länge försökt på olika sätt i livet att tillämpa negativ kritik på min omgivning. Det gick ganska långt ibland och vissa saker har jag ändå lärt mig. Även om kritik är både nödvändigt och kan ge önskad effekt så leder det också ganska ofta till att motivationen minskar. Du får kanske en vän eller kollega som gör mindre fel men som också kommer strida mindre för den gemensamma uppgiften och lägga över mer ansvar på dig själv. Det kan ju i och för sig vara okej om du är en person som vill kontrollera omgivningen fast det blir också ganska slitsamt.

Beröm är viktigt och gör att människor sporras till att överträffa sig själva. Beröm kommer man ihåg om det upplevs som ärligt och inget som bara kastas runt lite hur som helst. Det finns de som ger beröm sällan men får man höra uppskattande ord av den personen så sitter det i länge.

Sen är det nog viktigt att man också är tillräckligt konkret. Hur många gånger har man inte själv känt när man fått beröm, kanske ett snabbt utslängt "bra jobbat!", att man vill att den andre ska utveckla sin tankegång om vad man gör som är bra. Dels för att det är trevligt att höra men också för att man bättre ska kunna möta upp den andres önskemål. Jag vet inte varför det blir så. Det är som att den som ger beröm ibland är rädd för att vara tillräckligt öppen om vad hjärtat är fullt av. Eller som att vi inte förstår att svepande beröm inte träffar så rätt alla gånger och frågan hänger då kvar i luften för alla inblandade vad är det då vi gav beröm för egentligen?

Vi lever i ett samhälle som är besatt av att mäta och väga saker. Det kommer när något blir mer professionellt så ökar detaljeringsgraden. Vi vänjer oss vid att allting ska prestera på topp och så använder vi sinnrika kvalitetsmodeller till att plocka bort felaktigheter.

Men när det gäller människor med sin komplexitet så går man upp och ned i prestation. Här kan ett kvalitetsarbete, vägning och mätning förvisso minska svängningarna. Men när en människa är på topp så fungerar liv och arbete strålande i vilket fall. Det är som jag med viktutmaningen, när det går bra så flyter det mesta och jag äter inget onyttigt och cyklar runt Nydala.

Så frågan blir mycket hur vi lyfter upp våra medmänniskor att kunna prestera på topp? Här kan beröm spela en roll för att få medmänniskor att växa. I många sammanhang och organisationer är det första man sparar in på energigivande fester och julklappen när det i själva verket är mer uppskattning som behövs för att få bättre resultat.

Tycker ni att jag på slutet blivit bättre på att ge beröm så är det en korrekt observation. Jag försöker bli bättre på det och våga tala om vad hjärtat är fullt av. Det intressanta som uppstått är att ju bättre jag blir på det ju bättre mår jag själv också.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Facebook-diskussioner

Mitt senaste blogginlägg om viktuppgång satte igång en lavin med kommentarer på facebook. Jag fick även privata meddelanden med råd och tips. Jag tycker det är roligt att få stöttning och hjälp, känns som det är så många som bryr sig. Sen är det också riktigt spännande att se vänner från helt olika bekantskapskretsar diskutera med varandra och se vad man kommer fram till.

Tänkte delge mina tankar om en del kommentarer. Mer protein och mindre kolhydrater - absolut. Äter förmodligen aningen för mycket kolhydrater. Jag tror också det finns mer att göra när det gäller regelbundenhet vid måltiderna.

Malin skriver att när man går på fasta som 5:2 så kan en "ätardag" få kroppen att fungera som en svamp. Ja det känns som spot on, särskilt när man motionerar en del är det som att allt blir förgäves. Jag känner det på kroppen att detta stämmer. Det är som Mattias skriver, i slutändan är det plus och minus. Hur mycket stoppar jag in i banken avgör hur mycket jag kan ta ut. Tyvärr verkar man inte få ränta på pengarna i viktsammanhang :-)

Sen kan det vara som så att coca cola zero som jag dricker förvisso har 0 kalorier. Flera fb-vänner diskuterade effekten av detta. Vet inte om det bara är en känsla men det känns som den bromsar min viktnedgång. Jag tror inte jag ätit mer på grund av att den ger hungerkänslor men kanske den triggar ett belöningsbeteende sammankopplat med att ha läsk och äta gott hemma. Och kanske inte bara att jag äter mer men jag kanske blir mer bekväm med annat exempelvis cykling då det påminner om tidigare vardag? Bara en tanke.

Sen tror jag uttrycket två steg framåt ett bakåt som Micke nämnde stämmer väl.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Viktuppgång

Vägningen för veckan visar på +0,9 kilo.

Det är bara för dåligt. Och innan nu någon försöker förklara det med vätskenivå i kroppen eller börjat bygga muskler eller nåt annat så måste man göra ett konstaterande:

- Jag har övervikt att ta av så det räcker till och vikten borde rasa
- Jag cyklar och promenerar varje dag
- Jag äter övervägande bra och fastar två dagar i veckan

Detta verkar dock inte hjälpa och redan förra veckan började ju de här problemen med en mycket liten viktminskning. Det är något som jag uppenbarligen gör fel som orsakar det här dödläget.

Visst kan jag ha slarvat med maten under veckan men det är ändå inte på den nivån att skapa de här problemen. Ja, jag dricker kanske lite för mycket coca cola zero men det är ändå 0 kalorier och att kroppen läser av det som socker eller vad som sägs borde inte påverka ändå. 0 kalorier är ändå 0 kalorier.

Jag vet att jag slarvat på helgen. Det är naturligtvis inte bra alls men borde ätas upp av fastedagarna fulla av cykling med råge.

Det jag funderar på är om jag äter för mycket kolhydrater. Visst blir man mer hungrig än om man äter fett men jag tycker ändå maten varit okej med tanke på min viktnivå.

Så det känns lite nedslående att påbörja en ny vecka och veta att resultatet är så uselt. Har någon tips på vad jag bör göra så tas de tacksamt emot.

Totalt: -10,6 kg. 52,8 kg kvar.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Bra och dåligt

Bra med gårdagen vara att jag cyklade flera vändor mellan Tomtebo och stadshuset. Det blev säkert cirka 2 mils cykling igår och jag svetten lackade rejält. Det kändes skönt. Lite sämre var att det vart en kebabrulle igår. Kebab är väl värre än det mesta har jag hört så det var inte så lyckat. Det berodde på en stressad situation under dagen.

Så man kan säga att jag verkar ta ett steg framåt och samtidigt ett steg bakåt. Tycker ändå det går framåt med en sudnare livsstil generellt men jag är tveksam om det ger någon viktminskning. Känns inte så.

Idag blir det fastedag. Sedan är det vägning imorgon.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Konsten att inte stressa fram resultat

Gårdagen gick bra, ingen fastedag men åt bra och fick lite motion på cykeln till stadshuset och tillbaka. Fick en del påpekanden att det syns att vikten är på väg ned. Nu vet jag ju själv att skillnaden inte är så stor men det är ändå roligt att höra.

Jag har nu två dagar till nästa vägning. En av de dagarna är en fastedag. Jag kommer försöka liggga på lite idag och under morgondagen för att se om vikten kan pressas ned ytterligare. Har smygkollat på vågen och blir mer och mer säker på att "äta fritt lördagar" med efterföljande slarv på söndagar är ett stort hinder för viktminskningen. Jag får som kämpa i uppförsbacke halva veckan för att sålla bort det jag ställt till med på lördag. Tanken far i huvudet - stryk lördagarna helt!

Självklart. Men mitt problem är egentligen inte att förstå det utan att hitta en balansgång på vägen framåt här.

Jag har hittills försökt nå resultat genom att göra viktminskningen till en del av vardagsmotionen. Så har jag inte gjort tidigare och hittills tycker jag planen fungerat rätt ok. Min tanke är att varje dag försöka göra något bra, om än litet, istället för att köra skiten av mig tre gånger i veckan. Man kan likna det vid ett maratonlopp där jag avvaktar med spurtandet och energiödslandet till mer avgörande sträckor i loppet. Just nu i loppet handlar det kanske mer om att hitta lunken, undvika skavsår och långsamt öka tempot.

Detta är egentligen nytt för mig som är oerhört otålig att nå resultat vad det än gäller. Men har man gjort i princip alla fel i boken kan man ju testa den väg man inte utforskat helt tidigare. Jag är rädd att om jag börjar stressa fram resultat i det här läget så tänjer jag på möjligheten att orka hela loppet. Jag är rädd att gå på bara lite för hårt ska få mig att tappa sugen av den enkla anledningen att jag inte är i bättre form just nu. Dessutom behöver man ha sparat på sig en reservkraft som kan gå in och göra en kraftsamling när det behövs.

Så kontentan är att jag kommer försöka göra mindre justeringar kring lördagarna. Inga större förändringar just nu men lite lite mindre mat. Mer disciplin även på söndagarna.

Och så fortsätter jag samla fighting spirit i ladorna.

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Stelare kan ingen vara...

Det blev en cykel-1,8 både tidigt på morgonen och efter jobbet igår. Medan kvällsturen gick bra så var morgonturen bland det jävligaste jag upplevt på en cykel.

Kanske var det att det regnat och marken var mjuk. Kanske var bakdäcket för opumpat. Kanske satt jag fel på sadeln.

Men det gick så inihelvete tungt att det inte var sant. Det tog säkert 15 minuter extra per varv runt Nydala och det kändes som att jag bara använde baksida lår för att ta mig framåt.

När jag kom till jobbet och skulle stiga av cykeln kunde jag först inte ta mig av. Benen var så stela att de inte gick att böja. Jag funderade allvarligt på om jag ens skulle kunna jobba, det tog säkert en timme innan jag återfick rörligheten. Helt sjukt.

Nu stundar en ny arbetsvecka efter påsken. Det blir promenader och cykling varje dag. Vikten ska ned. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Måndag

Måndagmorgon. Idag är det fastedag och tänkte inleda innan arbete med en 1,8:a. Sen blir det en 1,8:a ikväll också för att kicka igång kroppen för veckan som kommer. Funderar allvarligt på att skippa lördagarna som fri dag då det hela tiden blir till att äta för mycket. Får sedan använda halva veckan till att jobba bort det man svullade och det håller inte. Gå ned ett kilo i veckan är väl ganska okej men med tanke på att jag har en del hull att ta av så borde det gå snabbare.

Jag skulle vilja tappa 12 kilo nu i snabb följd för att nå en viktig gräns och få kommit en bit på vägen. Det är svårt men men med fokus borde jag nå dit runt sista maj. Det känns som ett viktigt delmål.

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Invictus

Efter torsdagens uppgörelse så var förvisso kroppen stel men sällan jag känt mig så i kontroll över mig själv och omvärlden. Det var precis som att själen likt asaguden Heimdal övervakade varenda del i min kropp och ställt den under min totala kontroll. Skillnaden måhända att min själsliga Heimdal aldrig skulle låta Loke stjäla hans svärd eller för den delen släppa en enda jävel över Bifrost.

Jag ägnade stora delar av fredagen till arbete och kände mig skarp hela dagen. Självkontroll som en svartbältare i karate. Godis och påskmust i överflöd på jobbet spelade ingen roll, kunde avstå allt och skratta åt det. Kroppen var knäpptyst och efter jobbet gav jag mig ut på en 1,8 med pilen. Harmoniskt och problemfritt.

Märklig effekt. Men själen är alltid starkast. Det citerade redan Napoleon Bonaparte för tvåhundra år sedan om ni inte visste det.

Det finns en dikt som beskriver ditt inres betydelse för att styra ditt eget öde. Den heter "Invictus" och är skriven av den viktorianska poeten William Ernest Henley. För såväl Franklin D. Roosevelt som Nelson Mandela var denna dikt viktig och den är också min personliga favorit. Så här lyder den:

"Out of the night that covers me,
Black as the pit from pole to pole,
I thank whatever gods may be
For my unconquerable soul.

In the fell clutch of circumstance
I have not winced nor cried aloud.
Under the bludgeonings of chance
My head is bloody, but unbowed.

Beyond this place of wrath and tears
Looms but the horror of the shade,
And yet the menace of the years
Finds, and shall find, me unafraid.

It matters not how strait the gate,
How charged with punishments the scroll,
I am the master of my fate:
I am the captain of my soul."

0 kommentarer | Skriv en kommentar

And the soul retaliates with fury

Veckans vägning visar ett resultat på -1.2 kilo.

Den siffran är jag totalt likgiltig inför. Efter onsdagens förfall var jag besviken. Jag analyserade vad som hade hänt och kunde identifiera en yttre händelse som påverkade. Men det borde inte ha fått en sådan kraftig effekt. Det var inte heller stress som så många gånger förgiftat mig utan jag ledsagade mig själv in på Frasses och Statoil. Det var lugnt och stillsamt, medvetet. Inget att skylla på.

Då blev jag rädd. För jag insåg då att det var inget vanligt bakslag. Detta var mycket allvarligare. Det var en del av mig som ville sabotera och ta mig tillbaka till den bekväma återvändsgränden. Det var ett försök till maktövertagande och ett stilla invaggande i det enkla i den enkla vägen ut.

Och när insikten nått djupt blev jag arg. Jättearg på mig själv. Min kropp är underställd min vilja. Inte tvärtom.

Under torsdagsförmiddagen cyklade jag därför två varv runt Nydala vilket gav 1,8 mil. Pilens däck kändes opumpade och det var tungt. Efter det var jag trött och stel som en gubbe men fortfarande arg och besviken. Så på eftermiddagen gav jag mig ut på promenad runt Nydala.

I slutet av promenaden på 9,34 km blev jag omsprungen av en löpande pojke i röd träningsoverall. Jag såg aldrig pojkens ansikte men bakifrån såg hans huvud ut precis som jag gjorde när jag spelade fotboll. Hågkomsten kom till mig om vem man var, duktig, vältränad och med en never say die attityd. Vad hände? kom jag på mig själv att tänka. Livet, förändra världen, försaka sig själv kom svaret.

När jag gått varvet så var jag matt men fortfarande inte över besvikelsen. Så jag påbörjade ytterligare ett varv runt sjön. Det började regna och blåsa. Men det avskräckte inte. Jag vet att regnet är en vän.

Så jag tog mig igenom ytterligare ett varv runt nydalasjön. Sammanlagd promenad under torsdagen alltså på 1,8 mil.

Efteråt var jag lugn igen. Jag tror inte på att slösa kraft så här, men jag tror att mitt inre ville göra ett statement. Här ger vi inte upp. Här bestämmer jag.

Så en bra dag? Vet inte. Men jag är tillbaka på banan igen.

Totalt: -11.3 kg, 51.9 kvar.

Bakslag

Om tisdagen var bra så var onsdagen raka motsatsen. Hade stora problem att hålla i matbiten och det blev såväl skrovmål som besök på statoil. Åt frukost och lunch men som ofta så blir jag oerhört hungrig runt middagstid och igår gick det inte att stålsätta sig från skräpmat.

Den senaste veckan har inneburit slarv vilket inleddes redan på lördagen. Det är ju min fria dag då jag äter hur jag vill men det blev för mycket gott då(och vid middagstid vad annars?). Det fortsatte med fler mindre bra matdagar i veckan. Räddningen lite grann är cyklingen som jag kommit igång bra med som lyckats väga upp en del av detta.

Som så många gånger förut när man gett sig in i viktminskningsprojekt så känns mönstret igen. Efter ett par veckor kommer slarvet. Så därför gäller det nu att inte tappa fokus och framförallt fortsätta på det som fungerat, nämligen att varje dag röra på sig. Idag, skärtorsdag är jag ledig dag från jobb och politik. Ska ta mig ut både för cykling och promenad.

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

När allt stämmer

Det vart en perfekt 5:2 tisdag. Klarade att hålla 600 kalorier utan några som helst problem. Forsade sedan fram och tillbaka på pilen mellan stadshuset och arbetet flera gånger under dagen.

Lårmusklerna får arbeta hårt på treans växel, snålblåsten på platten nedanför svingen suger kraft. Men det är obeskrivligt skönt, jag känner nästan kilona rinna av mig nu när cyklingen äntligen fungerar igen. Det är som att vara pånyttfödd. Jeans och bälte sitter definitivt lösare nu än för 2,5 veckor sedan. Snabb blick på pilen och bakhjulet vobblar ingenting. Lycka.

Räknar man med vad detta gav så tappade jag nog i energiförlust 0,5 kilo bara på denna dag. En perfekt dag. En perfekt tisdag.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Chocka kroppen

Pilens måndag med nya fälgen gick bra. Cyklade från jobbet ned på stan och tillbaka igen. Jag känner att det bränner bra i låren och det ska jag fortsätta med nu. Hade en riktig slarvlördag(vilket jag får ha) men det är klart att man ångrar det lite grann när det blev för mycket av det goda och att jag nog gick upp ett par kilon.

Idag fortsätter utmaningen. 5:2 diet-dag är det och sen blir det en hel del cyklande, totalt två vändor ned på stan för olika möten. Det ger hyfsat med kilometer. Ska försöka hålla lite tempo i cyklingen för att "chocka kroppen".

TIll sist ett stort tack till alla som besöker bloggen. Ni är en hel del nu och det gör mig än mer peppad att fortsätta harva på. I söndags var jag tvungen att uppgradera bloggkontot då vi överskridit 1000 besök den veckan. Roligt! :-)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hitta dina nycklar

Bra dag på många sätt i går. Gick runt Nydalasjön. Gick också till Västerslätt och hämtade nyreparerade Pilen! Förstärkta ekrar och ny silverfärgad dubbelbottnad fälg på bakhjulet bland annat. Sån glädje att få cykla hemåt på denna gamla trotjänare! Måtte detta hålla nu.


Pilen med ny fälg bak.

En bloggläsare ringde mig igår och undrade om kolhydratssnål kost är nyckeln. Tyvärr dog min mobil. Det jag kan säga är att jag inte vet något om dieter. Vill du gå snabbt ned så ger Cambridge, xtravaganza resultat. Du går in i ketos och svälter dig under kontrollerade former till minskad vikt. Problemet är bara att sedan lyckas hålla vikten.

Har du en gång bestämt dig så funkar nog i ärlighetens namn de flesta dieter. Men att bestämma sig är det svåra. Gräv djupt inom dig och hitta dina nycklar, ställ de riktigt svåra frågorna. Samtala med någon du har förtroende för om det.

Jag har en lång väg att gå. Men jag tror viktminskningen kommer lättare om du lär dig älska dig själv en aning mer och reflekterar över ditt liv.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jakten på den nya Pilen

Umeå är alldeles tomt. Barnfamiljerna har gått på påsklov och studenterna har åkt hem. Resten köar runt ICA Maxi eller något köpcentrum. Det är som någon lagt en sövande filt över hela stan.

I denna tomhet ägnade jag gårdagen till att jaga cyklar. Åkte runt med svågern på massa olika affärer och tittade på en ersättare till pilen. Visst finns det fina cyklar. Och även billiga om man vill det. Hittade en fin blå crescent(känt och välbekant märke) och en sjuväxlad robust cykel. Den sistnämnde, en kalkhoff, är tysk kvalitetscykel som tillverkats sedan 1919 i staden Cloppenburg. Hydraliska bromsar, tysk ingenjörskonst, kvalitet. Trevlig att cykla på.

Det finns många cyklar. Den ena finare än den andra. Man kan ha olika cyklar också om det blir bekvämt. Hade jag velat lägga ut 8200 hade jag kunnat haft en bättre cykel redan idag för att kuska runt Nydalasjön.

Men så hände det. Till slut kom vi till det ställe bland massa fina cyklar hade en verkstad som verkade kompetent nog att kunna laga gamla cyklar. Som hade material och skicklighet. Det som krävdes av mig var tid och uthållighet att finna den.

Och då blev det uppenbart. Inte för att det egentligen är billigare att reparera Pilen, vilket det är när du funnit verkstaden. Inte för att Pilen kan konkurrera eller ens är en bättre cykel. Utan för att det var på den här cykeln jag kämpat mig igenom -46 kilo på 3 månader. När det är som tyngst kan jag blicka mot Pilen, hämta kraft. För karaktär är inte en beständig egenskap, kommer ni ihåg?

Sagt och gjort. Pilen in på reparation. Och ni andra har en allegori över livet att fundera på.

Promenad med Pippi Långstrump

Hade en bra fredag. Lyssnade på ett föredrag om hur språket styr våra tankar. Åt på O'Learys men inte för mycket. Jag och min vän Kerstin gick sedan på eftermiddagen en lång promenad där jag fick spy galla över allt som händer och hon lyssnade.

Kerstin är som Pippi Långstrump. Utom det barnsliga. Hon är stark i sig själv som ett frustande kärnkraftverk och mer godhjärtad och moraliskt tänkande än nästan alla jag känner. Kerstin skulle nog kunna lyfta en häst som Lilla gubben också, tänker jag där vi går på den leriga vägen längs älven.

Jag är väl ganska öppen just nu med att livet är komplicerat även om jag inte säger rakt ut vad det handlar om. Det är hårda lärpengar på många plan. Tacksam för er som finns där när man själv inte alltid är på topp.

Men viktkampen går vidare. Jag känner ändå harmoni med mycket. Ännu en bra dag i påsen :-)

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Veckorapport och känslor

Veckoresultatet visar på -3,6 kilo. Det betyder att på två veckor har jag tappat just över 10 kg och det får jag vara nöjd med.

Gårdagen var bra, lång promenad på två timmar följt av 5:2 diet. Åt massor av Ruccola-sallad, tillsammans med vatten är det en ganska schysst måltid med sin peppriga smak.

Fysiskt mår jag bättre än på länge. Blodtrycket känns bättre och jag orkar mer. Kan inte vänta tills jag tappat 15-20 kg till, då börjar denna utmaning kännas görligt och kroppen återfå mer av sin gamla form. Det känns ändå som att jag arbetar på rätt sätt med viktnedgången.

Det var det positiva i detta inlägg. Nu till något annat.

Gårdagen var ganska tuff rent emotionellt av anledningar jag inte vill gå in på. Försöker hålla ihop mig ovan vattenytan men det gör jäkligt ont ibland. Drunknar i känslor och försöker ändå vara tjurigt stark. Jag tror att när man börjar vakna lite grann, bry sig om sig själv istället för alltid alla andra så ser och hör man saker i ett nytt ljus. Den reflektionen över ditt liv är inte alltid solsken och blomster.

Men det finns naturligtvis sådant som är värre. Läste just mammas statusuppdatering på facebook. Har du aldrig följt en nära anhörigs kamp mot cancer så är du lyckligt lottad. Tro mig. Den tiden 2012 när detta utspelar sig var den värsta i mitt liv. Så här skriver mamma:

"Livet förändras. För två år sedan skrev jag dagbok över min mans sista tid. Anteckningarna finns kvar och ibland läser jag dem. Cancern hade tagit över och vi runt omkring kunde bara se på. Vad fanns i vår makt att ge honom - inget? Ingenting mer än smärtstillande, lugnande,
"någotattsovapå", något för torr mun, något för inflammerat öga, något för att lättare kunna göra sina behov, något för att slippa göra sina behov så ofta, något febernedsättande, något magskyddande, något mot infektionerna, något mot ont i örat, något mot blodproppsrisk, något mot de höga blodtrycket och hjälp för hjärtat. Morfin i tablettform och i sprutform samt Betapred som jag aldrig helt förstod betydelsen av. Ibland var det 16 tabletter, ibland 4 stycken plus alla andra mediciner. Avancerad hemsjukvård kom in, hemtjänsten kom in, larm sattes in och vårt hem blev ett minimisjukhus och ett minimiapotek. Min man hade prostatacancer med skelettmetastaser. Till slut fanns det inget annat kvar än smärtor, ångest och förtvivlan. Jag önskar att du som läser detta uppmanar de män som du bryr dig om och älskar att de kollar upp möjligheten till att testa sig."

 

Totalt -10, 1 kilo. 53.1 kilo kvar att gå.

 

 

Hungrig ej hungrig

Går in mot en ny dag och känner mig...pigg! Jajemän pigg och fortfarande är moralen bra att fortsätta tugga på. Länge sedan jag mådde så här bra. Är inte särskilt hungrig heller.

Gårdagen blev rätt okej. Snittade runt 2000 kalorier i mat och gick från centrum till Tomtebo, ca 5 kilometer. Dörrknackade sedan i Ersmark under kvällen och fick ytterligare någon kilometer i kroppen. Ingen större ansträngning under dagen alltså men nöter ned kroppshyddan sakta men säkert...

Idag är det 5:2 dag, 600 kalorier. En hel del promenerande och ska fundera på en ny cykel. Vill gärna ha en ny pilen eller något lika robust, kan använda den gamla till reservdelar. Med en ny cykel blir det ny chockreaktion för kroppen och förhoppningsvis ny skjuts nedåt.

Imorgon vägning för vecka 2.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En dag som rullade förbi

Blev promenad ned på stan igår och hem igen. Runt 2000 kalorier i mat. Helt okej dag alltså. Inget mer. Fick en del skavsår på insida lår pga dåliga underkläder vilket ska rättas till idag. Finns ett bra medel man kan använda mot skavsår(infanterield) som heter body glide. Köps för en hundralapp på Löplappet och eliminerar alla sådana problem. Kan användas mellan låren, fötterna eller var helst risk finns för skavsår.

På cykelfronten stor besvikelse. Släpade Pilen från sjukhuset med fastkilat hjul till cykel- och mopedhandlaren öst på stan. Där konstaterade man att hjulbyte kan gå på flera tusen. Kändes ju så där. Kosta på ny cykel eller försöka reparera är frågan? Måste ta ett beslut i veckan. Behöver få cykla för att få effekt på det jag gör. Jag vill cykla på min cykel!

Fick också en bra lärpening i livet igår. Allt som glimmar är tamefan inte guld. Eller som mest kattguld. Ser bra ut men inget att hänga i julgranen. Jag lär mig den hårda vägen.

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Broken Arrow

Pilens insats i viktkampen blev kort. Det vobblande bakhjulet började kila fast sig och då gick det inte längre. Men tre och en halv vända ned på stan igår vart det i olika ärenden.

Nu blir det till att skicka pilen på reparation. Tyvärr har det här problemet förekommit förut och cykelfirmorna tycks aldrig lösa det. Även om jag begärt att hela hjulet ska bytas ut och de säger att man gör det så blir det inte bättre. Du kör för mycket mot kantsten säger dom, men det tror jag inte på.

Dagen var bra i övrigt. Åt sparsamt enligt 5:2 och rörde på mig mycket. Hade också ett bra samtal med en god vän.

Just nu är livet bra. Försöker också med att "se" mina medmänniskor bättre än att vara statister på en transportsträcka. Tycker det går ganska bra. Jag lär mig nya saker som jag inte visste tidigare.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Pilen visar vägen

Snart dags att krypa till kojs. Två intressanta dagar med distriktskongress är till ända. Partiet mår bra. Ny generation på väg att ta vid.

Blev promenad i minsta laget i helgen. Men jag var ut 45 minuter i lördags på lunchen och gick hem cirka 45 minuter i söndags. Så jag är ut varje dag åtminstone. Det är nu man ska hålla i, då det börjar ha gått någon vecka och det finns chans till slarv. Jag är ändå glad att jag håller mig till planen någorlunda. Jag har då fått dra åt ett hål extra på skärpet redan. Ganska kul.

Imorgon är det måndag. Det innebär att cykeln, pilen, nu träder in i handlingen. Istället för pappas gamla saab som jag skrotade i veckan så blir det nu cykel som jag förlitar alla transporter i staden på. Detta kommer komplettera promenaderna som fortsätter som tidigare. Cykling är väldigt bra som ni vet ;-)

Nu kör vi!

Eva från Moldavien

Nu blir det distriktsårskonferens med partiet i dagarna två. Alltid roligt att träffa partivänner från hela Västerbotten och diskutera politik. Upptagen hela dagen med mötesförhandlingar. Jag går självfallet ned på stan för att ändå hinna få lite promenad i kroppen och hålla målsättningen att röra på cirka en timme om dagen. Kan faktiskt knappt vänta tills måndag då vardagen med arbete och möten på stadshuset börjar och jag får börja cykla istället för att åka bil. Den som följt bloggen vet att det bränner kalorier nanting.

Det hände en sak igår som jag tänkt lite grann på. Nu i vår har flera tiggare kommit till Umeå. De sitter utanför köpcentrum och ber. Folk är splittrade över om man ska ge pengar eller inte. I bakhuvudet förmodligen detta med att tiggandet i media rapporterats som organiserat och att det "befläckar" stadsmiljön.

På Renmarkstorget satt en kvinna på en kudde med knäppta händer och i mörk sjal. Hon såg ledsen ut och när jag gick förbi så nästan grät hon fram "please mister, give some money".

Jag beslutade mig där och då att inte gå förbi som det ofta blir. Jag presenterade mig och satt mig med henne mitt på renmarkstorget och började prata. Hon berättade för mig att hon hette Eva och kom från en stad i Moldavien. Hemma hade hon barn och problemet var att en av hennes pojkar, Alexander, inte fick tillgång till hjärtmedicin. Det kostade 2100 kronor i månaden och det var det hon försökte samla ihop pengar till genom att åka till Sverige.

Sen sa Eva något som fick att fundera. På knagglig engelska undrade hon om att jag hade en jacka. Hon visade att dragkedjan var trasig på hennes tunna gröna jacka och att den inte kunde dras upp ordentligt. Uppenbarligen frös hon. Medan vi satt där kom en kvinna fram med ett par nyinköpta vantar och gav till Eva som tackade.

Nej inte är det fett med pengar när man inte ens har kläder på kroppen att skydda mot när det blir kallt. Vilken jävla värld vi lever i. Hela östra Europa är fattigdom och människor kommer hit för att tigga ihop brödsmulor. Det är förfärligt och ovärdigt. Vad är det för samhälle vi lever i egentligen.

När jag skulle gå därifrån pussade Eva mig på handen, den vite välgödda mannen, som alltid haft varma kläder. Förnedringen var total. För oss båda. Skillnaden är att jag inte behöver sitta där ute nästa dag.

Nedräkningen har börjat!

I morse var det dags att ställa sig på vågen. Efter en vecka så har jag gått ned -6,5 kilo! Helt utan diet utan bara genom att dra in på matintag och promenera minst en timme per dag.

Det är naturligtvis ett strålande besked som ger råg i ryggen. Nu gäller det att fortsätta och bara pumpa och pumpa ut motion så vikten rasar. Jag har gjort det tidigare och lyckats. Då med pulverdiet, men jag kan göra det utan också, även om det tar längre tid. Kennet(Clark Kent) räknade lite på det där och tror att jag kan nå mitt mål på minus 63,2 kilo runt årsskiftet om jag fortsätter så här.

Annars har dagen varit bra. Fixat ett nytt pass inför utlandsresa till Krakow och passat på att köpa in lite strumpor. Jag är tamefasiken galen i strumpor i olika färger och med mönster. Det blir bara värre och värre med besattheten, kan snart inte ha på mig ett par vanliga svarta utan att känna hur trist de ser ut.

56,7 kilo to go.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Inte knäckt - utan stark och trygg

Ny stark kvällspromenad idag hem från dörrknackning med partikamraterna. Tog ett tag att gå men det är skönt efteråt. Fantastiskt skönt. Skönt också att promenaderna inte behöver gå snabbt. Jag går en timme eller så per dag och jag mår jäkligt bra. Inte alls knäckt hittills, inga skavanker. Bara lugn, stark och trygg.

Imorgon är det vägning.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En god gärning

Kom just hem från en sen kvällspromenad. En timmes motion och inte en enda människa ute. Lite ruskigt att gå själv.

Det hände en annorlunda sak idag. Gjorde en riktigt god handling för en annan människa utan att vara något i förbifarten. Alltså en uttänkt god sak. Och det bästa av allt, personen kommer aldrig att få veta något!

Det kändes inte ens som en god gärning, utan snarare som något naturligt. Livet är fullt av små guldkorn och jag trivs med det.

Mitt liv har varit slitsamt. Helt klart. Jag har fått kämpa mycket men mot alla odds lyckats med otroliga saker. Det är klart att det är trevligt när okänt folk kan komma fram och säga att man vet vad du gjort, eller att få en sång skriven till en. En sak är dock sann, du kan inget göra utan väldigt goda vänner, sådana får man när man lägger sig ned och är beredd att kämpa till the bitter end för dem, då gör de samma för dig.

Allt det där är något som gjorde mödan värd på något vis. Men det finns en annan sida. Det handlar om priset att betala och att kanske missa lite grann att få känna sig harmonisk.  Jag har dragit på mig massa hälsoproblem de senaste åren, vissa av det allvarligare slaget. Som att ha 140 i undertryck, vilket inte är kul. Men jag har också försakat relationer, vänner med mera. Det där försöker jag lära mig nu och det går helt okej. Det känns bra att få stanna upp och göra goda saker, någonstans mår man bättre av det.

0 kommentarer | Skriv en kommentar