Visar inlägg från maj 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Nya tag

Har mindre än en månad till semestern. I Umeå är det vanligt vårsommarväder med regn och blåst. Men lite mer än vanligt, har känts som höst ibland.

 Ligger cirka 8 kilo efter den tidsplan jag satt upp för viktminskningen. Men ingen idé att gråta över spild mjölk utan nu gäller det att komma igång och få fart på kost och motion.

Idag blir det en hel del motion för att komma igång med kroppen igen. Ska äta bra och cykla så får det bli utgångspunkt för resten av veckan. Inga skavanker att rapportera. Pilens stänkskärm har skakat lös lite grann men hjulen håller så all stations are a go.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Veckorapport

Så blev det då äntligen dags för vägning efter denna galna vecka. Vågen visar på +1,8 kilo och det är jag ändå rätt så nöjd med om man betänker hur kosthållningen har sett ut. Ett tag tänkte jag faktiskt om man skulle ta och censurera eventuella resultat men samtidigt är ju det en av anledningarna till att jag skriver. Det vill säga att få både stöttning men också skämmas lite ytterligare när det går galet.

Jag har som nämnts tidigare haft vissa problem framförallt med kosten. Även om det inte blivit särskilda cykelpass så har jag ändå cyklat fram och tillbaka ned på stan. I lördags cyklade jag hela vägen till Umedalen och tillbaka så med lite tillbakablick är det inte där det gått fel. Utan det är i total kollaps i kosthållningen med skräpmat och annat gott.

I stora drag vet jag vad triggern varit denna vecka. Sen finns det säkerligen bidragande faktorer också men jag försöker hitta en strategi för att hantera triggern och undvika dessa fallgropar.

Ok. Nu ställs räkneverket om och jag tar mig an en ny vecka. Ställningen är 0-0.

 

Totalt: -15,4 kg Kvar att gå ned: 47,8 kg

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vansinnig vecka

Det har varit en vansinnig vecka. Lyckas inte hålla i någonting och vikten ökar bara för varje dag i rekordfart. Det har blivit ett stort överätande, inga fastedagar och alldeles för lite motion.

Känns jättetrist och jag känner igen tecknen så väl. Har varit här så många gånger och det börjar alltid med att disciplinen brister. Sen kommer bakslagen i ett, händelser i vardagen ges utrymme att påverka.

Det är inte bara att kämpa emot. Det har jag gjort så många gånger och det går inte att rafsa ihop ett försvar och bara stå emot. Det kan man göra ibland men inte inte dagarna i ända. Utan nu gäller det att hitta kraften och motivationen igen. En sak jag lärt mig som var bra var att varje dag inte behöver vara en stor kamp. Små dagliga förändringar utan att man kör slut på sig ger stor effekt. Någonstans där ligger nyckeln till att lyckas igen.

Annars finns det små glädjeämnen i livet som berikar på annat sätt. Såg Glada Hudik teatern igår spela "Trollkarlen från Oz". Den sitter kvar och jag tänker på den resa delar av ensemblen  gjort från att tvingas lära sig knyta skorna i den kommunala apparaten till att uppträda för fulla hus runt om i Sverige.

Finns mycket att säga om hur man låser inne människors potential i omsorgen. Men det ska vi prata mer om en annan gång.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Blodomloppet

Hade en helt okej gårdag. Matintaget blev för stort, igen, men det blev bra med motion. Arbetslaget deltog på evenemanget blodomloppet och det var trevligt. Vi gick 5 kilometer och varvade det med lite kortare sträckor med raskare promenad. Det är sånt här jag behöver för att tappa i vikt.

 

 

Stick to your guns

Tisdagsmorgon. En fullspäckad dag väntar med fastedag och lite cykling. Pilens framskärm håller på att skaka sönder men än håller den.

Gårdagen innehöll en hel del cykling fram och tillbaka ned på stan som beräknat men återigen för stort intag av mat. Inte så att jag åt dåligt men tyvärr blev det för mycket kalorier. Det gör mig mycket irriterad.

Samtidigt får jag upprepade gånger bevis på att så länge jag äter regelbundet så verkar det som kroppen absorberar kalorierna på ett bra sätt. Det känns bra.

Nedan en låt som jag lyssnade mycket på när jag var yngre. För många som gillade Bon Jovis musik är detta en av de bästa låtarna men tyvärr är den okänd för de flesta. För mig har den en speciell mening. Sikta från hjärtat. Håll fast vid det du tror på.

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Walk the walk

Det blev en bedrövlig gårdag på många sätt. Förfärlig frossardag med lite rörelse och jag känner hur vikten ökat bara genom att känna på magen. Det är inte alls särskilt skoj och nu gäller det att komma igen. Senaste dagarna har varit under all kritik.

Jag kommer nu att köra hårt den närmsta månaden och försöka tappa så mycket som bara går innan semestern. Potentialen finns, det gäller bara att inte talk the talk men också walk the walk.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

1-2-3 ost

Tittar tillbaka på en vecka som gått fort. Det har hänt en hel del och livet är både förvånande och stimulerande. Träning och god kosthållning har väl varit sisådär men jag har vardagscyklat mycket vilket gjort att jag ändå begränsat viktökningen.

Igår cyklade jag tvärs över staden från Ålidhöjd till Umedalen. Det är bra långt men tog bara cirka 30 minuter. Ned på stan 10 minuter, vilket är snabbare än om du kör bil.  I fredags var ett annat exempel på hur snabbt det går, från Röbäcks centrum till fästet av kyrkbron på 10 minuter. Otroligt häftigt hur snabbt det går och man känner sig hälsosam.

Den roligaste händelsen på motionssidan vara annars när vi lekte lekar med personalgruppen vid planeringsdagar i Skelelfteå. Det var verkligen hur kul som helst. En variant på kurragömma och stafetter blev det och sist men inte minst även 1-2-3 ost. Vilken klassiker!

På Carlshem där jag växte upp så regerade 1-2-3 ost. Det var hur stort som helst och det är verkligen fantastiskt roligt även när man blivit vuxen. Man kan fråga sig varför man slutade leka egentligen? Varför ska vuxenlivets umgängesformer vara begränsade till att ta en fika eller ha en fest. Nog är det väl bra mycket roligare att köra ett pass 1-2-3 ost emellanåt och få röra på kroppen. Efter det kan man gå in och umgås över fika, kanske över ett riktigt nostalgiskt parti "jakten på den försvunna diamanten". Det om något vore trevligt!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Veckorapport

Veckans vägning visar ett tapp på -1,8 kilo. Det känns bra att äntligen börjar vända nedåt efter ett par veckors stampande. Jag har slarvat med fastedagar och mat men rört en hel del på mig vilket fått vikten att minska.

Nu har jag cirka 6 kilo kvar innan jag når en viktig gräns. Och det känns bra om det går undan med det för jag är lagom less på att vara överviktig i sommarsolen. Om jag fram till sista juni kan tappa runt eller över 10 kilo med hård träning så vore jag nöjd.

Totalt: -17 kilo. Kvar: 46,2 kg

0 kommentarer | Skriv en kommentar

I svackan

Söndag blev en intetsägande dag. Av cyklingen och fastedag blev inget av, däremot en hel del samtal med goda vänner och det var bra.

Jag har haft en svacka nu på slutet utan ordentlig cykling och ätit dåligt. Igår blev det osunt ätande men på något sätt ändå inte över kalorigränsen.

Kontentan är väl att jag fortsätter stå och stampa. Jag behöver en skjuts nu för att snabbt komma ned ett par kilon och fortsätta orka hålla i detta.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Gamla vänskapsband

Det blev ingen cykling igår och ingen fastedag. Hamnade istället på TC med en gammal vän från länge tillbaka. Det som jag trodde skulle bli en kortare träff blev istället ett samtal på över 6 timmar.

Det är intressant det där. Vi möttes för nästan 15 år sedan under andra omständigheter där det krävdes samarbete för att lyckas med en gemensam uppgift. Vi fick omedelbart en bra kontakt då vi tänker på liknande sätt. Det sitter i och att så lång tid efteråt som säkert 10-15 år bara plocka upp samtalet där man lämnat av är ganska häftigt.

Idag blir det en hel del att göra. Cykling står på programmet(igen).

 

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En andra chans

Idag är det lördag. Har en lång dag framför mig med olika åtaganden men kommer att köra en fastedag. I kväll blir det sedan försök på en första 3.6:a runt Nydala för att bränna av de sista dagarnas slarv. Det ska bli skönt och något jag ärligt ser fram emot. Får gärna vara jobbigt.

Har reflekterat lite grann över veckovägningen som visade en uppgång på +0.3 kilo. Det som är det intressanta med att gå ned bara genom att minska portionsstorleken och motionera är att man får en buffert uppåt också. Med tanke på vad jag stoppat i mig borde uppgången varit större, men det var den inte. Hade jag gått på pulver och slarvat hade jag åkt upp en massa kilo. Det är väl detta som är det fina tänker jag med 5:2 och old school viktnedgång, du får en andra chans. Och vissa av oss behöver ganska många andra chanser.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Veckorapport

Veckans rapport visar +0,3 kilo. Det är ett dåligt resultat som kommer ifrån ett omfattande slarv under speciellt onsdag och torsdag med skräpmat och utebliven cykling. Jag låg under förra veckans resultat, stod emot ett pizzeriabesök men orkade inte hålla i det. Jättetrist.

Men nu gäller det att ta sig samman. Jag har dom här 8 kilona som måste bort för att jag ska nå en viktig gräns och känna att hälften är inom räckhåll.

Samtidigt har jag nu på 1,5 månader gått ned 15 kilo. Det är trots allt inte fy skam och visar att jag kan göra det här.

 

Totalt: -15,3 kilo. Kvar 48 kilo.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Malik

Det här inlägget skulle handla om Norrmejeriers nya "kulturfil" med björksav som lanserats lagom till kulturhuvudstadsåret. Träffade Harald på affären som tipsade mig, ska berätta senare hur den smakade.

Men det blir inte så. Idag ska vi istället tala om Malik. Malik Bendjelloul.

Jag kan ha förståelse för att ämnena här på bloggen blir tunga emellanåt. Det är kanske inte så kul att läsa och jag märker att kommentarerna blir färre då. Det är roligare att läsa om kapade kilon och förbättrad hälsa.

Men så ser inte livet ut. Den här bloggen utlovar inte att bara veckorapporter över minskad vikt. Det är en blick in i mina tankar och ger dig samtidigt chansen att reflektera över ditt liv. Ta den chansen och väj inte för det svåra.

Malik Bendjellouls självmord är på löpet. En ödmjuk, stilig, oscarbelönad och talangfull filmare hoppar framför ett tunnelbanetåg. Depressionen blev för svår. Kvälsltidningarna jagar Sixto Rodriguez för en kommentar. Om två dagar är rubrikerna borta och enbart tomheten finns kvar.

Jag har sett alldeles för mycket elände genom åren i över 10 års arbete inom socialpsykiatri. Jag känner en stor sorgsenhet över förstörda liv, människor som aldrig fick en chans att leva upp till sin potential och som slitits sönder av depressioner och ångest.

Det ropas att det behövs ett bättre stöd. Ja det är sant. Jag har suttit i psykiatrins väntrum i mitt arbete och väntetiden har varit 3 timmar för att få träffa en läkare och få beslut om inläggning. Det kan ha varit ett olyckssfall i arbetet men vilken suicidbenägen person sätter sig ned och väntar den tiden? Skulle Malik ha gjort det?

Men det professionella stödet å sidan. Vi lever i en tid då hjulen spinner allt fortare och allt mer kräver vår uppmärksamhet. Den som hamnar i depression är fruktansvärt ensam och kanske vill isolera sig för att kontakt med andra gör det jobbigare. Vännerna kanske finns där till en början men räcker det?

Alla har vi känt någon som mått dåligt. Hur reagerade du? Vad gjorde du?

Jag vill att du ska veta en sak. Det räcker inte med att vara en vän halva vägen när någon mår dåligt. Att ha ett bra stödjande samtal och sedan skicka iväg din vän ett par dagar till nästa gång ni ses är inte att göra jobbet. Du kanske kände att din relation till din vän inte var så nära att du kunde göra så mycket mer. Men du kan inte veta varför personen valde just dig.

Depressioner och nedstämdhet kommer i olika former och du kan inte veta vad din vän tänker på. Släpp din mobil, det där mejlet du skulle svara på och se vad som är viktigt i livet. Att du går den där extra biten och visar att du är beredd att sätta dig i båten med din vän gör en oerhörd skillnad. Men gör det helhjärtat och känn vetskapen att få goda gärningar du gör i livet kommer att vara viktigare.

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nya hål i bältet

Tisdagen blev ingen riktig fastedag, åt betydligt än 600 kalorier men ändå inte mer än jag gjorde av med. Idag onsdag blir det normalt ätande och sedan försök till fastedag på torsdag igen. Kanske en 3,6:a om tiden finns.

Jag  rör mig genom cyklandet fram och tillbaka över stora områden i staden. En sak med cykling som man inte tänker på är den frihet det ger i en stad kontra att åka buss eller bil. Du kan genom att bara avvika lite från kursen röra dig genom nya bostadskvarter och upptäcka miljöer du inte visste fanns. Det är stimulerande och intressant. Det finns många smultronställen gömda bland de välkända siluetter som passeras på rutin år efter år.

Det har börjat uppkomma en del praktiska problem med kläderna. Jag har redan fått byta bälte en gång och det nuvarande fick jag göra ett nytt hål på i morse. Byxorna hasar ned mer än vanligt och jag behöver hjälp mot tyngdlagen. Påminde mig om en rolig incident haha.

En sak som ironiskt nog är bra i nuvarande situation är att jag har kvar en del kläder i olika storlekar sedan förra viktminskningen, de kommer vara till hjälp om ca -10 kilo.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

8 kilo

Idag tisdag är det 5:2 fastedag. Jag hade mat- och motionsmässigt en bra måndag, var faktiskt in på en pizzeria och kollade på en oxfilépizza men lyckades vända om och gå ut igen. Ägaren såg lite förvånad ut men det kändes som bra gjort av mig.

Efter förra veckans remarkabla viktnedgång på -4,3 kilo söker jag nu efter ännu en liknande upplevelse. Jag har cirka 8 kilo kvar tills jag når en viktig gräns och kan då känna att jag lagt ett så pass betryggande avstånd bakom mig att den första tredjedelen är gjord. Då är det inte heller långt kvar till hälften är gjord.

8 kilo alltså. Ska inte vara omöjligt innan sommaren.

Pilens däck börjar vara lite opumpade men annars går den som en klocka. Det är skönt att cykla runt i Umeå och jag känner att det går framåt.

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Himlen är oskyldigt blå

Du vet vad du har vunnit. Men du vet inte alltid vad du förlorat.

Konsekvenserna av dina handlingar går inte alltid att förutse och förstå. Du kan kämpa länge och väl. Du kan vinna, åstadkomma fantastiska saker men sen kommer vardagen. Applåderna upphör och ryggdunkarna försvinner. Kvar finns endast priset för vad du offrat. Och det är ditt, bara ditt att betala från nu och i all framtid.

Frågan du då ställer dig är om det var värt det? Skulle du gjort samma sak igen?

Jag försöker att bli bättre på att se mina medmänniskor. Lyssna och se på vilket sätt jag kan hjälpa den som står framför mig. Det är otroligt givande och jag känner mig levande och närmare andra personer än någonsin tidigare. Vardagens floskler ersätts med samtal om vad som spelar roll. Så ska livet vara tycker jag, rensa bort det ovidkommande. Ärlighet, se i vitögat.

Men i varje samtal tvingas du spegla dig själv. Och det du då ser blir en påminnelse om vad du förlorat och dina vägval. Hur du mådde under de senaste 17 åren, när du stålsatte dig varje dag och var stark och undanträngde dig själv för andra.

En del av mina vänner förstår vad jag menar när jag skriver detta. För de flesta kommer detta att te sig kryptiskt. Men att kunna se tillbaka på sitt liv och känna sig till freds med hur livet blev är viktigt. Det är enkelt att uppskatta vad du vunnit när priset och konsekvenserna var på rimlig nivå att betala.

Jag kan ibland tänka vad ung och dum jag var. Om jag fick göra om en del saker skulle jag göra det. Men jag kan inte det. Jag kan bara öppna på locket och ser hur saker verkligen ser ut. När man är ung och framtiden är ljus ligger livet framför en. Sen fylls livet med innehåll som du får tugga i dig. Och det är inte enbart rosenrött.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Veckorapport

Den här fredagen är lite roligare än de senaste veckovägningarna. Veckans resultat visar på -4.3 kilo.

Det är ett oförskämt bra resultat med tanke på att jag var i Krakow fyra dagar och åt en massa god mat. Jag har svårt att ge någon bra förklaring till detta utom att jag nog redan veckan innan var på väg nedåt, men bromsades av ett par bakslag med maten.

Helt klart är att jag nu passerat den här platån som gäckat mig i ett par veckor. Med lite tur så stannar det inte där utan jag kan släppa ytterligare kilon relativt snabbt. Jag hoppas på att tappa cirka 10-15 till fram till semestern, det är ganska mycket men bör vara möjligt att komma rätt nära om jag äter rätt och ökar motionstakten. Bara att kolla sig naken i spegeln så ser jag att det finns förbättringspotential *skratt*

I veckan som kommer fortsätter jag med cyklingen och 5:2. Det blir motion i lugn vardagstakt men ska också försöka en 3,6:a runt Nydalasjön någon dag. Mottot är att göra varje dag lite bättre.

Totalt: -15,6 kilo. 47,5 kilo kvar.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vardagstorsdag

Idag är det fastedag, fortsatt cykling och imorgon vägning. Jag hoppas kunna presentera en viktminskning imorgon, det vore skönt att komma av den här platån. Efter Krakow så är det nu mycket arbete ett tag, känner mig bortkopplad från livet utanför.

Jag har ännu inte gått in i en kämpande fas utan arbetar vidare lugnt och metodiskt med små förbättringar varje dag. Det går inte snabbt men jag vet att jag måste igenom detta även om det tar tid. Det är vardag. Och torsdag.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

The third wave

Har i helgen befunnit mig i Krakow i södra Polen tillsammans med ett större sällskap. Så det har inte blivit allt för mycket motion. Från tisdag blir det ändring på det och cykling fram till nästa vägning. 

Jag har varit i Krakow även 2005 och ett av de obligatoriska besöksmålen är Auschwitz-Birkenau som ligger drygt 6 mil bort.

Ett besök i Auschwitz är en känslomässig upplevelse. Övergreppen i Auschwitz var så omfattande och till slut blir mängden av information helt enkelt för mycket. Man lämnar med en känsla av att vara illa berörd. Det är alltid någon som bryter ihop i en grupp.

Den vanligaste frågan är hur detta kunde ske. Hur kunde tyska medborgare så villigt bli hantlangare och plåga människor. Förstod de inte vad de gjorde? Varför gjorde ingen motstånd.

Och det är just här som vi måste dra hårt i handbromsen. För frågeställning är fel och om vi låter det passera kommer detta upprepas. Svaret på de frågorna är inte att detta var en annan brutalare tid som havererade, att människor var dåligt utbildade, följde blint en ledare, grupptryck eller att Tyskland lyckades få fram SS-män som njöt av att plåga.

Sanningen är att inom oss alla, såväl idag som då finns samma mekanismer som gör de folkmord möjliga som vi såg under andra världskriget och genom hela historien. Det Auschwitz bör mana till är att lära oss känna igen de mekanismerna.

Lärare Ron Jones vid Cubberly High School i Californien hade 1967 samma problem. Han kunde inte få sin klass att förstå hur tyskarna valt att följa Hitler och villigt begå övergrepp mot andra människor. Så han bestämde sig för att visa hur genom att inleda ett eget experiment.

Jones experiment pågick ungefär 5 dagar. Det började med att Jones första dagen intensivt började arbeta med disciplinen i klassen. Han agerade auktoritivt och drillade eleverna att inta sina platser så snabbt som möjligt, tilltala honom vid alla frågor med "Mr Jones" och svara med max tre ord.

Detta fortsatte under dag 2 där Jones medvetet stärkte disciplinen och jobbade för en gemensam sammhållning bland studenterna. Han initierade en symbol som skulle gälla för klassen, "the third wave" eftersom var tredje våg är starkare än de övriga. Han instruerade eleverna att hälsa på ett särskilt sätt även utanför klassen. Eleverna lydde hans instruktioner utan att tveka och det väldigt snabbt.

Den tredje dagen började klassen visa upp fantastiska resultat i skolarbetet och motivationen blande eleverna var skyhög. Alla i klassen fick ett medlemskort. Jones instruerade skoleleverna att utföra olika uppgifter, som att sätta upp flyers med "the third wave" på skolan, värva nya medlemmar, eller stoppa andra studenter att komma in i klassrummet och lyssna om de inte var medlemmar. Vid slutet av dagen var över 200 elever medlemmar i "the third wave".

På den fjärde dagen berättade Jones att rörelsen var en del i en nationell studentrörelse som syftade att väcka eleverna på landets skolor och utmana republikanerna och demokraterna. Disciplinen och lojaltiteten var hög i att värna gruppen, elever började med angiveri mot andra studenter. Jones meddelade att nästkommande dag skulle han presentera den nya rörelsens ledare på en tv-sändning i skolans aula.

Den femte dagen satte sig eleverna ned i aulan. Istället för en tv-sändning med ledaren för den nya politiska rörelsen startade en film som visade Adolf Hitler. Jones förklarade att det här var deras ledare och avslöjade att de alla hade varit med i ett experiment.

Intressant här är att när detta hände var fascismen besegrad och världen levde med konsekvenserna av ett förödande krig. Ändå lyckades Jones visa hur samma mönster som i nazityskland kunde uppstå.

Människor vill känna sig som fullvärdiga medlem i en gemenskap. Vi vill det mer än nästan något annat. Elverna var beredda att ge upp sin frihet och fria tänkande för att tillhöra en grupp som framställdes vara en elit, överlägsna andra klasser på skolan. Det är bekvämt att lyssna på någon som leder och ger order. Jones klass visade bättre skolresultat och motivationen ökade, de flesta lydde lojalt. Varför? Jo, för att det fick dem att känna sig starka.

Fascismen i sina olika former, är en kraftfull politisk strömning som bygger på att ena ett folk genom att få dem att känna sig överlägsna och sedan rikta detta mot fienden. Det kan vara juden, muslimen, socialisten eller något annat. Men det ger en kick att känna styrka både för anhängaren och ledaren.

Detta är detta som är lärdomen från Auschwitz och som vi måste lära oss förstå. Inte skaka på huvudet åt alla grymheter och anse det ofattbart och en annan tid. Det är i högsta grad begripligt. Det finns i oss alla och kräver att vi aldrig ger upp vårt fria tänkande för att få känna oss starka för en stund. För fascistisk ideologi slutar alltid i Auschwitz.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Veckorapport

Veckans resultat visar -0,8 kilo. Lite förvånande då jag slarvat en hel del. Men det betyder att jag på cirka 30 dagar nu gått ned -11,3 kilo vilket är helt okej. Däremot kan jag avslöja att den siffran hade varit betydligt lägre om jag orkat hålla i detta.

Jag märkte nämligen under veckan att platån jag varit på gav vika och jag rasade nedåt snabbt. Tyvärr var det så mycket med allt annat att det gick inte att hålla i detta. Jag avbokade faktiskt en fest på valborgsmässoafton för att jag inte ville slarva men det var inte tillräckligt, då det blev helt enkelt för lite motion de här dagarna.

Nu väntar ett par spännande dagar som jag ska berätta mer om alla bloggläsare lite senare. Jag kommer den kommande veckan försöka få platån att brista ännu en gång.

Totalt: -11,3 kilo. 52 kilo kvar.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar