Cyklar till stadshuset. Det är inte så mycket folk ute i kylan. Det knastrar under pilens däck, vägen är täckt av spårig is och grus. Det blir lite vingligt och går inte snabbt men jag tar mig fram.

När jag kommer fram är jag lite varm och svettig. Jag gillar att sätta mig framför datorn på kontoret med något tillplattad och svettig frisyr efter cykelhjälmen. Det ger mig en koppling till den viktminskning jag försöker mig på. Motion gör mig mer resistent mot överätande, samtidigt får man inte pressa sig för hårt. Därför är cykel så perfekt.

Idag blir det lite senare en timmes promenad med min arbetskamrat Katrin.