Det blev ingen cykling igår. Var ut tidigare på dagen med Pippi på långpromenad runt Nydalasjön. Det blev för mycket. Jag är ganska värmekänslig och i den tryckande värmen tog det på rejält. Värmeslag, hem och bälgade i mig massa vatten. Efter det var jag helt knäckt resten av dagen.

En källa till ro i sommar har varit Sherlock Holmes. Detektiven på Baker Street är min litterära kärlek och jag återkommer år efter år till historierna. Jag har läst böckerna massor av gånger. När jag var i London 2012 var jag tvungen att köpa en deerstalker hat som Holmes porträtteras i(även om det aldrig uttalas han har bär just denna hatt i böckerna).

Genomslaget för Sherlock Holmes bara fortsätter. Författaren Sir Arthur Conan Doyle förstod det där med noveller. Han skrev totalt 56 noveller och 4 längre romaner om Sherlock. En berättelse läser man lätt ut på under timman. Conan Doyles berättande är aningen torrt, fel ord, det är spännande uppbyggt men strukturerat, så det är Holmes karaktär som lyfter berättelserna. 

Jag brukar säga att Sherlock Holmes är originalet, den förste dektektiven och den bäste. Men det är egentligen inte sant något av det.

Den förste detektiven med stort genomslag var egentligen August Dupin i Edgar Allen Poes berättelser. Där skapades själva detektivgenren på 1840-talet. Dupín och Holmes har många likheter och det är uppenbart Conan Doyle var inspirerad av Poe. Men Doyle som var en man med humor drar det faktiskt till sin spets när han låter Holmes kommentera Dupin:

"Sherlock rose and lit his pipe.

No doubt you think you are complimenting me in comparing me to Dupin, he observed 'Now in my opinion, Dupin was a very inferior fellow. That trick of his of breaking in on his friends' thoughts with an apropos remark after a quarter of an hour's silence is really very showy and superficial. He had some analytical genius, no doubt; but he was by no means such a phenomenon as Poe appeared to imagine."

Sherlock Holmes, A study in scarlet

Stort garv. Sen är nog inte Sherlock i ärlighetens namn den bäste dektektiven. Den bäste är mycket troligt istället Agatha Christies litterära gigant Hercule Poirot. Om man jämför dem med varandra så är ju Poirot i en annan division. Men bara för att Christie "fuskar" i mitt tycke.

Jag läste i princip alla Agatha Christie böcker när jag var yngre och jag gillade böckerna om Miss Marple bättre. Christie tyckte detsamma och det förstår jag. Miss Marple och Hercule Poirot är lika i att de har stor kännedom om den mänskliga naturen men Poirot är ju felfri. Gör i princip aldrig misstag.

Poirot behöver aldrig besöka en brottsplats som Sherlock Holmes måste göra. Han kan bara med sina "grå små celler" och social intuition lista ut vad som hänt.  Sherlock måste alltid undersöka brottsplatsen och där ligger den stora skillnaden. Det är också det som gör Hercule Poirot historierna mindre intressant i mitt tycke och kör "foul play" mot läsaren. Sherlock Holmes böckerna är mindre avancerade och ger större chans att själv lista ut vad som hände. Även om det är svårt.

Nä men kudos till dig Sherlock. Tror vi ska fira dig med att du får lämna läsplattan och separata böcker och komma hit i ett fint inbunden samling av de samlade verken. Du förtjänar din plats i bokhyllan. Elementärt, för fan.